- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
545-546

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ykens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

545

Ykens-Ylleindustri

546

de fem världsåldrarna det gyllene släktets män-
niskor efter döden öfvergå till mäktiga gudar
(demoner), så fortlefver i Avesta Y:s rike som ett
rike af saliga visa människor försatta till ett
undan världen ryckt underland. Allt pekar hän
på den ursprungliga föreställningen, att själarna
till dem, som under den gyllene tidsåldern lefde
under kung Y., äfven i en annan värld (ett lif
efter detta) som hans närmaste eller ett slags adel
bland de aflidne bilda dödsguden Yamas närmaste
omgifning. K- F. J-

Ykens [Vjkens], Frans, nederländsk målare,
f. 1601 i Antwerpen, d. där 1693, reste efter full-
bordade studier till södern, men var från 1630 bo-
satt i sin födelsestad. Han målade stilleben, frukt-
och blomsterstycken, fint utförda och med glödande
färg. Till hans bästa verk hör en blomsterkrans
kring en madonna af P. von Avonts (af 1636, i
Jakobskyrkan i Antwerpen). Andra verk af honom
finnas i Wien, Karlsruhe, Kotterdam, Berlin och
Gent. C. E. N.»

Yksnöen (Oksenöen), en 108 kvkm. stor,
kal ö, s. ö. om Aalesund, Norge. 2,100 inv.
(1910).
K. G. G.

Ylang-ylang (Ilang-ilang), parfym, beredd
af den eteriska olja, som erhålles genom
destillation med vattenånga af blommorna af det på
Filippinerna, i Nederländska Indien och Siam inhemska
Ylang-ylang-trädet (Cananga odorata l. Unona
odoratissima
).
Fmn.

Ylfingar, ett i Hyndlusången (se Hyndla)
förekommande namn på konungar, jämbördiga med
Ynglingaätten.

Ylihärmä, socken i Vasa län, Finland, Lappo
härad, Nykarleby domsaga. Areal 129 kvkm.;
3,825 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 2:a kl.,
Lappo kontrakt, Åbo ärkestift.
O. B-n.

Ylikannus, detsamma som Kannus (se d. o.).

Ylikiiminki. Se Öfverkiiminge.

Ylistaro [-rå], socken i Vasa län, Finland,
Korsholms härad, Ilmola domsaga. Areal 435 kvkm.;
10,588 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 1:a
kl., Vasa öfre kontrakt, Åbo ärkestift.
O. B-n.

Ylitornio [-tårniå]. Se Öfvertorneå.

Ylivieska, socken i Uleåborgs län, Finland,
Salo domsaga och härad. Areal 573 kvkm. 8,564
inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 2:a kl.,
Kalajoki kontrakt, Kuopio stift.
O. B-n.

Yllah-olja (Bassiaolja), detsamma som
illipeolja (se d. o.).

Yllander, Herman Emanuel, präst, f. 13
febr. 1819 i Herrljunga, d. 30 mars 1895, blef
student i Uppsala 1839 och prästvigdes för tjänst-
göring i Skara stift 1842. Y. återupptog sedermera
sina studier och blef filos. kandidat 1860, doktor
1862 och docent i hebreiska 1863, allt vid Lunds
universitet. 1870 blef han kyrkoherde i Hjälstad af
Skara stift och 1875 kontraktsprost. Han var pre-
ses vid prästmötet i Skara 1883 och blef teol. dok-
tor 1893. Bland hans utgifna skrifter märkas Om
vokalförändringarna i hebreiska språket (1862) och
Om de yttersta tingen (1883). E. M. E.

Ylle, text., af ullgarn väfda tyger, band,
strumpor o. s. v.; af ullgarn stickade varor.

Ylleindustri. Ull är det väfnadsämne, som
människor tidigast användt, och den har förblifvit det
viktigaste näst bomullen, som genom sin
prisbillighet har skaffat sig ett afgjordt öfvertag under de
senaste århundradena. – På grund af råvarans
olika krusning och längd samt vissa däraf
betingade olikheter i tillverkningssätt skiljer man
på två hufvudgrupper af yllefabrikat: de af
kardull och de af kamull (se dessa ord).
Emellertid är den förberedande behandlingen till
en viss punkt lika för allt yllematerial. Sedan den
sorterade ullen tvättats och torkats (se Ull, sp.
917), hvartill ofta sluter sig dess färgning, ifall
denna sker redan å råvaran, är ullen ännu i form
af hopfiltade "staplar" och måste särskiljas samt
bringas i ett löst, likformigt fördeladt skick. Den
bearbetas först med en luckringsmaskin
(plysmaskin, se d. o. 1). Ullen har ofta olägenheten
af en mängd mellan håren insnärjda små
frökapslar af tistlar, kardborrar, halmpartiklar m. m.;
för att aflägsna dessa på mekanisk väg använder
man echardonnöser (se Borrplys). På kemisk
väg borttages dylikt "strö" medelst karbonisation
(se Karbonisera). Ullen öfverstrilas med
olja, för att håren må bli mera lättredda och
smidiga. Vanligen blandar man kort ull och affall
till den längre; de olika sorterna läggas i lag
öfver hvarandra och genomgå en kardmaskin, som
verkställer en likformig blandning af dem. Så
långt är behandlingen ungefär densamma, men
därefter tillvägagår man på olika sätt för att
framställa filt, kardullstyg och kamullsväfnader. –
Filt hör egentligen till kardullsfabrikaten, men den
hvarken spinnes eller väfves, utan åstadkommes
genom kombineradt inflytande af hetta, fuktighet
och pressning (se Filt). – Kardullsgarn göres
af kort och krusig, finhårig ull, hvilken kardas
och spinnes å mulstol ej synnerligen hårdt, så att
håren lämnas så fria som möjligt för filtningen,
och det däraf väfda tyget (kläde, flanell m. m.)
valkas alltid, så att det får en halffiltad
beskaffenhet. Kardningen afser visserligen att reda ut ullen,
men på samma gång att låta fibrerna så mycket
som möjligt korsa och gripa i hvarandra. Ullen
kardas numera vanligen å kardmaskiner (se
Kardning). Huru den ur kardverket slutligen
framgångna, löst snodda och tjocka förspånaden
(slubbgarnet) därefter finspinnes till garn, d. v. s.
sträckes till fina trådar och snos tillräckligt, kan
inhämtas af art. Spinning. Varpgarn snos
starkare än inslagsgarn och (när det gäller
kardull) i motsatt riktning mot detta. För åtskilliga
ändamål tvinnas ullgarn sedermera till flertrådigt
"garn". I de svenska fabrikerna mätes ullgarnet
mångenstädes ännu i härfvor (se därom Härfva).
Emellertid får metersystemet allt större insteg vid
ullgarnsmätning. Ylleväfningen afviker icke från
annan väfnad (se Väfning). Det färdigväfda
tyget färgas, ifall detta ej skett redan i ullen.
Kardullsväfnader sammanfalla i det närmaste med
kläde (se d. o. och, om klädets färdigberedning,
Appretera, sp. 1248–52). Klädesartade äro
äfven doffel, vadmal, boj, drapp, flanell, fris,
coating m. fl. – Kamullsgarn l. kamgarn
("redgarn") tillverkas af de mera långhåriga, hårda
och ofta glansiga ullsorterna (se Kamull),
hvilkas trådar genom kamning bringas att ligga
inbördes så parallellt som möjligt och därefter spinnas
hårdt, merendels på trostelstol, till ett kompakt
och slätt garn. De däraf väfda, glatta tygerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:02:28 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free