- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
815-816

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zmaj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryssen Bezobrazov i en artikel i "Historiska upp-satser", I (1893), på ryska. J-C.

Zoëga, Georg (Jörgen), dansk fornforskare
och numismatiker, f. 20 dec. 1755 vid Mögeltönder, i västra Sönderjylland, d. 10 febr. 1809
illustration placeholder

i Rom, var son till
en präst af urspr. italiensk härkomst. Han
fick en h. o. h. tysk
uppfostran, gick i skola
i Altona, var 1773-76
student i Göttingen,
hvarest han särskildt
bevistade C. G. Heynes föreläsningar i filologi, samt gjorde 1776
ett kort besök i Italien, särskildt Rom.
1779-80 besökte han
ånyo Göttingen och
Rom som mentor för
en ung dansk ädling. 1782 skickades han af
danska staten till Wien och Rom för att utbildas
till numismatiker, men återvände ej till Danmark.
1783 blef han katolik, gifte sig med en italiensk
målares dotter och stannade i Rom till sin död.
Han fick stor hjälp i sina vetenskapliga arbeten
af den lärde kardinalen Stefan Borgia, hvilkens
rika samlingar stodo till hans förfogande, af påfven Pius VI samt också något från Danmark.
1798 dansk agent (konsul) i Rom, var han som
sådan en god hjälpare åt danska vetenskapsmän
(Fr. Münter m. fl.) och konstnärer, som besökte
Rom. 1802 utnämndes Z. till professor i Kiel.
Han tillträdde dock aldrig platsen, men fick 1804
rätt att uppbära lönen, ehuru han var bosatt i
Rom. Z:s vetenskapliga arbeten präglas af grundlig lärdom, samvetsgrann forskning, skarpsinnig
kritik och fin smak. Främst märkes arbetet Numi
Aegyptii imperatorii
(1787). I sitt stora verk De
origine et usu obeliscorum
(1797, utg. 1800), som
förskaffade Z. världsrykte, genomarbetade han allt,
hvad den föregående litteraturen innehållit om
detta ämne, och gaf dessutom första uppslaget till
tydningen af hieroglyferna. Af helt annan art är
planschverket om de antika relieferna i Rom, 115
utmärkta planscher med italiensk text, som förklarar bildernas innehåll och de myter, hvarpå de
syfta. Efter hans död utkom en förteckning öfver
de koptiska handskrifterna i Borgias samling (Catalogus codicum copticorum, 1810), som blef grundläggande för den koptiska paleografien. Denna
liksom de två föregående äro skrifna på latin.
Största betydelse fick Z. genom sin ingående kritik
af Thorvaldsens tidigaste arbeten, i det han därigenom framdref denne till förståelse af det klassiskt
enkla i bildhuggarkonsten. Den tyske arkeologen
F. G. Welcker utgaf Z:s afhandlingar 1817 och
hans bref 1819 (2 bd) samt skref "Z:s leben"
(2 bd, 1819). Litt.: A. D. Jörgensen, "G. Zoëga"
(1881). E.Ebg.

Zoepfl [tsöpfl], Heinrich, tysk rättslärd, f.
8 april 1807 i Bamberg, d. 4 juli 1877 i Heidelberg, blef där 1828 docent, 1839 e. o. professor
och 1842 ord. professor i statsrätt. Han skref
bl. a. Deutsche staats- und rechtsgeschichte (1836;
4:e uppl. 1871-72) och Grundsätze des allgemeinen und deutschen staatsrechts (1839; 5:e uppl.
1863) samt utgaf "Die peinliche gerichtsordnung
kaiser Karl’s V." (1842; 3:e uppl. 1883). (C.G.Bj.)

Zofingen [tså’-], stad i schweiziska kantonen
Aargau, 14 km. s. s. v. om Aarau, vid Aars biflod Wigger. Omkr. 5,600 inv. Tillverkning af
bomulls- och yllevaror, sidenband, vaxduk, kemikalier och fernissa. I närheten ha flera romerska
fornlämningar påträffats. I urkunderna förekommer Z. redan mot slutet af 1100-talet. A. N-d.

Zoforos. Se Zooforos.

Zoiater (af grek. zoon, djur, och iatros, läkare),
djurläkare. - Zoiatri l. zoiatrik, djurläkekonst.

Zoidiofil l. Zoidiogam, bot. Se Pollination, sp. 1258.

Zoïlos från Amfipolis vid Strymon, omkr. 400
-330 f. Kr., retor och sofist, Isokrates’ mot-
ståndare och lärare till Anaximenes från Lam-
psakos. Bland hans många skrifter nåddes största
ryktbarheten af hans 9 böcker om Homeros.
Ehuru det ej var hans mening, uppfattades senare
hans arbete som en smädeskrift mot Homeros, hvar-
för han fick binamnet Homeromastix (Homeros-
gisslaren). Jfr bl. a. M. Friedländer, "De Zoilo
aliisque Homeri obtrectatoribus" (1895). J-C.

Zoir, Karl Emil, konstnär, f. 28 okt. 1867
i Göteborg, studerade vid Tekniska skolan där
och vid Ecole des beaux-arts i Paris, har visat
stor produktivitet både som målare och som etsare.
På det sistnämnda området har han utfört många
stora och kraftfullt hållna blad. G-g N.

Zois, Z i g a. Se Slovenska litteratu-
ren, sp. 1474.

Zoislt, miner,, ett till epidotgruppen hörande
lerjords-kalksilikat af askgrå, gulgrå eller gröngrå
färg, hvilket kristalliserar rombiskt, har en eg. v.
= 3,2-3,3 och en hårdhet = 6,0, smälter i kan-
terna för blåsröret under blåskastning till ett klart
glas och sönderdelas obetydligt af syror. Zoisiten
förekommer i många kristalliniska skiffrar, i syn-
nerhet i hornbländeskiffer, men äfven i granit,
såsom prismatiska kristaller och stängliga aggregat,
ofta sammanväxt med kvarts. Bekanta fyndorter
äro Pfitsch och Pregratten i Tyrolen m. fl. ställen
i Europa och Amerika. Mineralet är af Werner upp-
kalladt efter baron von Zois, af hvilken han först
gjordes uppmärksam på detsamma. Ant.Sj. (K. A.G.)

Zoi’sm (af grek. zöon, djur), sammanfattningen
af det animala lifvets företeelser.

Zola [såla’], E mil e Édouard Charles
An to i ne, fransk författare, f. 2 april 1840 i
Paris, d. där 29 sept. 1902 genom kolosförgiftning,
började sin skolgång i Aix, där hans fader, ingenjör
Francois Z., en venezian, var bosatt och dog
1847. Modern, som var fransyska, flyttade med sin
son till Paris, där han 1858 inträdde i Lycée Saint-
Louis. Han tänkte bli advokat, men föll igenom i
examen 1859, nödgades söka sitt uppehälle som
kontorist, men lämnade platsen efter två månader,
lefde mars 1860-febr. 1862 ett armt bohemlif,
tills han fick plats i Hachette & c:is förlagsbok-
handel. Sedan några år hade han skrifvit verser,
som voro efterklang (Musset m. fl.) och ej funno
förläggare. 1864 kröntes likväl några dikter af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free