Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zuni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
881
Zwanziger-Zweigbergk
dium i fysiologiskt hänseende. 1909-11 utgaf han
Leerboek der physiologie (2 bd). ». T-dt.
Zwanziger [tsva’nts-; af ty. zwanzig, tjugu],
Zwanzigkreuzer 1. Kopfstiick, äldre
österrikiskt silfvermynt om 20 kreuzer, hvilket
präglades ända till myntkonventionen i Wien 1857
och i flera sydtyska stater till konventionen i Miin-
chen 1845.
Zwartewater [svar-]. Se V e c h t.
Zweckessen, ty., "ändamålsbankett", en ej
sällan hörd benämning på måltider, där mat och
dryck äro bisak, talen för politiska eller sociala
idéer det hufvudsakliga. Dylika måltider ha ej
sällan spelat stor roll i historien. Så t. ex. de
franska "reformbanketterna" 1848 (se
Frankrike, sp. 1160).
J. C.
Zweibrücken [tsva’j-], lat. Bipontium, fr.
Deux-Ponts, stad i tyska fristaten Bajern, Rhen-Pfalz, vid
Schwarzbach (Mosels flodområde), 18 km. v. n. v.
om Pirmasens. 14,585 inv. (1919).
Bland framstående byggnader märkas Alexanderkyrkan med
de furstliga grafvarna, den af svenske konungen
Karl XI byggda Karlskyrkan samt det stora
hertigliga slottet, fordom ett af de praktfullaste
fursteslott i Tyskland, delvis förstördt af fransmännen
1793, sedan 1868 lokal för Pfalz’ oberlandesgericht.
Garfverier, tillverkning af landtbruksmaskiner,
papper, cikoria och plysch. I det s. k. lilla slottet är
ett af Maximilian Josef inrättadt stuteri. I
litteraturhistorien är Z. bekant genom de i slutet af
1700-talet af ett sällskap lärde från det hertigliga
tryckeriet utgifna korrekta och eleganta upplagorna
af grekiska och latinska klassiker ("Editiones
bipontinæ"). – Staden var hufvudort i ett
fordom riksomedelbart grefskap, som vid
grefveättens utslocknande 1393 tillföll Pfalz. Vid
delningen af de kurpfalziska länderna mellan
Ruprekt III:s söner (1410) kom Z. som
hertigdöme till hans tredje son, Stefan, stiftaren af
linjen Pfalz-Zweibrücken. Genom gifte
förvärfvade han grefsk. Veldenz (se d. o.) och större
delen af grefsk. Spanheim. Vid hans afsägelse
1453 delades linjen af hans söner i två grenar:
den simmernska, under Fredrik, och den
zweibrückenska, under Ludvig den svarte. Dennes
ättling Johan (1569–1604) stiftade den yngre
zweibrückenska linjen, hvars besittningar
ytterligare delades mellan Johans söner Johan II, Fredrik
Kasimir och Johan Kasimir. Den sistnämnde, som
var gift med Karl IX:s dotter Katarina och blef
fader till Karl X Gustaf, fick på sin lott
furstendömet Kleeburg (se d. o.), men linjens besittningar
återförenades af hans sonson Karl XI, sedan de
båda andra grenarna utgått: Johans 1661 och
Fredrik Kasimirs (den landsbergska) 1681. 1671–93
var hertigdömet ockuperadt af fransmännen. De
svenske konungarna styrde landet till en början
genom guvernörer, men 20 okt. 1714 förordnade
Karl XII, att "i hertigdömet Z. såsom vårt
stamhus" skulle förordnas en generalguvernör
(Stralenheim). Hertigdömets öfverskottsmedel upptogos
under Karl XII:s tid bland ingående statsmedel
i Sverige, ehuru de ju egentligen ej hörde till
svenska staten; de uppgingo till omkr. 20,000 dal. smt
(omkr. 30,000 kr., oberäknadt myntvärdets fall)
och användes till svenska sändebudens underhåll
(jfr Statskontorets skrifvelse till rådet 7 nov. 1711).
Vid Karl XII:s död (1718) öfvergick hertigdömet
till pfalzgrefven Gustav Samuel Leopold af
Kleeburglinjen. Då denne 1731 afled utan manliga
arfvingar, kom hertigdömet till linjen
Birkenfeld, som 1799 uppsteg på Bajerns tron. Se
J. G. Lehmann, "Vollständige geschichte des
herzogthums Zweibrücken und seiner fürsten"
(1867).
(A. N-d.)
Zweibrückepress [tsva’j-], ty., boktr. Se
Tryckpress, sp. 93.
Zweifel [tsva’j-], J os u a, schweizisk upptäckts-
resande, f. 10 sept. 1854 i Glarus, fick efter han-
delstekniska studier plats i ett stort köpmanshus
i Marseille och biel dess handelsagent i Sierra
Leone. Han vistades flera år i Afrika, knöt vän-
skapsförbindelser med åtskilliga negerhöfdingar och
lärde sig infödingarnas språk. Jämte Marius Mou-
stier anträdde han 11 juli 1879 från byn Rotombo
vid Sierra Leones kust en expedition till det inre
landet och lyckades därunder delvis utforska Ni-
gers källor, men måste efter några månader åter-
vända på grund af invånarnas fientliga hållning.
Z. gick sedan i det engelska Roy al Niger com-
panys tjänst och omkom 16 sept. 1893 vid en
båtfärd på Niger. Jämte M. Moustier skildrade
han sina resor i Expedition C. A. Verminck:
Voyages aux sources du Niger (1880). E. A-t.
Zweig [tsvajg], Stefan, österrikisk författare,
f. 28 nov. 1881 i Wien, filos. doktor, kritiker och
teaterman, har tillbragt lång tid på resor kring
världen, debuterade 1901 med diktsamlingen Sil-
berne saiten, som följts af ett stort antal vittra
och kritiska verk, bl. a. diktsamlingen Die friihen
kränze (1906), novellerna Die liebe der Erika
Ewald (1904), Erstes erlebnis (1911) och Der
zwang (1920), de dramatiska Tersites (1907), Das
haus am meer (1912), Der verwandelte komödiant
(1913; "Komedianten", 1919, uppf. s. å. i Stock-
holm), Jeremias (1917) och Legende eines lebens
(1919), landskaps- och reseskisserna Fahrten (1919),
essayer om Verlaine (1905), Verhaeren (1910; of v.
till fr. och eng.), Rolland (1920), Drei meister
(s. å., om Balzac, Dickens och Dostojevskij)
och Marceline Desbordes-Valmore (1921), hvar-
jämte han verkställt skickliga tolkningar af Baude-
laire (1902) och Verhaeren (1906 och 1910).
Smidig och skicklig formkonstnär, är Z. en väsent-
ligen lyrisk begåfning. ft-n B.
Zweigbergk, von, talrik svensk släkt, härstam-
mande från Georg von Z., f. på 1590-talet,
som, tillhörande en bömisk, omkr. 1500 adlad ätt,
gick i svensk krigstjänst, blef öfverste och stupade
vid Wolfenbiittel 19 juni 1641.
1. Per Anton von Z., ättling i 6:e led af
ofvannämnde Georg von Z., läroboksförfattare, f.
11 jan. 1811 i Jönköping, d. 16 okt. 1862 på sin
egendom Kroken i Skaraborgs län, blef student
i Uppsala 1827 och filos. doktor 1836, tjänstgjorde
1837-40 som duplikant vid Klara högre lärdoms-
skola i Stockholm och utnämndes sistn. år till
kollega vid Maria högre lärdomsskola, från hvil-
ken befattning han 1854 till följd af sjukdom
erhöll af sked med pension. Han bosatte sig där-
efter som landtbrukare på Kroken. Z:s Lärobok i
räknekonsten med talrika övningsexempel (1839;
33:e uppl. 1919; öfv. till fi. 1862-64) var länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
