Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åkerman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vet. akad. (1875; preses 1895-96), Landtbruks-
akad. (1878; hedersled. 1909), Letterstedtska för-
eningen (ordf. 1905-21), Nobelstiftelsens fullmäk-
tige (1902; ordf. 1908) och af ett tiotal utländska
vetenskapliga samfund, bl. a. hedersled, af The
iron and steel institute of Great Britain (1875),
som 1885 tilldelade honom sin stora Bessemermedalj
i guld, och af The american institute of mining
engineers (1876). Uppsala universitet kreerade
honom 1893 till filos. hedersdoktor, och Järnkontoret
tilldelade honom 1894 sin guldmedalj.
3. Fredrik Å., ämbetsman, syssling till Å.
1:s fader, f. 16 dec. 1800 i Göteborg, där fadern
var landskamrer, d. 2
maj 1877 i Stockholm,
ingick 1818, efter
aflagda universitetsexamina
i Uppsala, som
e. o. kanslist i K. M:ts
kansli och 1819 ,om
auskultant i Svea hof-
rätt, där han 1832 blef
assessor och 1840
hofrättsråd. Å.
utnämndes 1842 till
landshöfding i Västernorrlands
län, adlades 1843 samt
kallades till president
i Bergskollegium 1851
och i Kommerskollegium 1856, var 1834-41
vald fullmäktig i Järnkontoret och 1856-57 direk-
tör för Landtbruksakad. 1853 blef han genom köp
egare till godset Mälsåker. 1866 nedlade Å. sina
befattningar i statens tjänst. Som medlem af rid-
derskapet och adeln offentliggjorde Å. 1844 ett
Förslag till svenska representationssättets ombild-
ning.
4. Henrik Å., den föregåendes brorson,
diplomat,f. 1840, d. 13 juni 1905 i Paris, 1860
attaché i Bruxelles, 1865 legationssekreterare där,
1866 förste sekreterare i Utrikesdepartementet,
1869 legationssekreterare, först i London, sedan i
Paris, utnämndes 1877 till ministerresident i Ma-
drid och erhöll 1882 rang af ministre plénipoten-
tiaire, blef envoyé 1884 i Wien, 1890 i London
och 1899 i Paris.
5. Bror Morgan Verner Å., den före-
gåendes sysslings son, skulptör, f. 1 jan 1854 i Göte-
borg, d. 6 febr. 1903,
var lärling hos G. W.
Billqvist i Göteborg
och K. A. Söderman
i Stockholm, studerade
1883-86 vid konst-
akademien samt, sedan
han 1887 vunnit k.
medaljen, 1888-93 i
Paris och Italien. Han
var därefter verksam i
Stockholm. Trots sin
skröpliga kroppskon-
stitution – han var
alltifrån barndomen
puckelryggig och lam
i benen – arbetade Å. med stor viljekraft och
godt lynne. Han utförde kvinnostatyn Vårfrost
(1889, museet i Barcelona), goss-statyetten
öfvergifven (1890, brons, i Nationalmuseum), den käns-
liga högreliefen Madonna (Rom, 1891, marmor),
kvinnobilden Strandfynd (1893, marmor, i
Göteborgs museum), gruppen Fritiof och Ingeborg som
barn (1894), Sägnen samt vasen När amorinerna
vakna (1900). Mindre lyckade äro 4 kvinnostatyer
i brons i nya operahusets nedre vestibul. Å. ut-
förde äfven porträttbyster (Arvid Ödmann i operans
foajé), statyetter, medaljonger m. m.
6. Gustaf Rikard Joakim (Jockum)
Å., son till Å. 2, militär, statsråd, kommunalman,
f. 31 okt. 1868 i Falun, blef 1889 underlöjtnant
i Lifregementets grenadjärkår och 1898 löjtnant
vid generalstaben, där han 1908 blef major. Han
utnämndes 1911 till öfverstelöjtnant vid Södra
skånska infanteriregementet, var 1914–19
öfverste och chef för Västmanlands regemente och ut-
nämndes därefter (1919) till generalmajor på reserv-
stat. 1920 blef han borgarråd i Stockholm och
chef för industriroteln. 1904–09 var han lärare
vid Krigshögskolan. Å. har dessutom varit led.
af åtskilliga kommittéer och kommissioner, hvar-
jämte han deltog som expert i förhandlingarna i
Karlstad 1905. Som notarie i 1901 års försvars-
utskott medverkade han i hög grad till antagandet
af samma års härordning. 1914–17 var han led.
af Andra kammaren, vald af Stockholms stad. Som
riksdagsman tog han verksam del i alla frågor, som
rörde försvaret, hvilket i honom hade en varm och
sakkunnig förespråkare. Efter B. B. E. Mörckes
afgång utnämndes Ä. 30 mars 1917 till statsråd
och chef för Landtförsvarsdepartementet i Swartz’
ministär, men afgick (jämte dennas öfriga ledamö-
ter) redan 19 okt. s. å. Sedan 1909 är han led. af
Krigsv. akad. 2. (T. B-l.) 5. G-g N. 6. H. J-dt.
Åkerman, Per Larsson, orgelbyggare, f. 28
maj 1826 i Västra Vingåker, d. 2 juli 1876 i
Stockholm, elev af Strand (se denne), genomgick
Teknologiska institutet, tog 1850
orgelbyggarexamen och erhöll 1854 statsanslag för en studieresa
till de förnämste orgelbyggarna i Tyskland,
Bruxelles och Frankrike, hvarunder han fick det hedrande
uppdraget att verkställa stämning och intonation
å flera berömda orglar, såsom den för kyrkan S:t
Eugène i Paris bestämda, hvilken exponerades
1855, samt den i Bruxelles för katedralen i Murcia
byggda jätteorgeln. Hemkommen 1857, egnade
han sig med ifver och framgång åt yrket och
byggde i allt ej mindre än 106 orglar, alla
utmärkta af en förträfflig intonation, många äfven
genom att å dem anbragts utlandets nyare
uppfinningar, såsom regulatorer för vädrets jämnhet,
stämslitsar för stämmandet, pneumatiska maskiner
för anslagets lätthet o. s. v., hvarjämte han införde
flera nya stämmor. För Stockholm byggde Å.
bl. a. orglarna i Katarina och Hedvig Eleonora
kyrkor, för Finland orglar i Helsingfors, Vasa
m. fl. städer. Bland de många han utförde för
svenska landsorten förklarades den i Strängnäs
domkyrka på sin tid af Matthison-Hansen vara den
yppersta i Norden, och detsamma yttrades senar^
(1871) af Gustaf Mankell om den nya orgeln i
Uppsala domkyrka (se Orgel, sp. 868 o. 869).
Å. arbetade 1857-61 i bolag med E. A. Zetter-
qvist (se denne) i Strängnäs och från 1866 i
Stockholm tills, med Karl Johan Lund (se denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0521.html
