Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfdals kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffande elektriska anläggningar, tack vare de stora
Trollhätteverken. 1919 användes för genererande
af elektrisk ström vid länets kraftverk 190,832
eff. hkr, medan Kopparbergs län, som kom
närmast, hade att uppvisa endast 113,485 hkr. Den
alstrade energien uppgick till 479 mill.
kilowattimmar mot 285 mill. i Uppsala och 280 mill.
i Kopparbergs län samt 2,428 mill. i hela riket.
I afseende på hemslöjden står länet främst i riket.
Denna omfattar i främsta rummet tillverkning af
väfnader, som sedan århundraden varit en viktig
näringsgren inom "de sju häradena" (det södra
hushållningssällskapsområdet), men äfven
träindustri m. m. är af betydelse. – Handelsflottan
omfattade 1920 af fartyg om minst 20 nettoton 34
ång- och motorfartyg om 4,094 nettoton samt 37
segelfartyg om 1,806 nettoton. – Länet är rikt
försedt med järnvägar: vid slutet af 1921 921 km.,
hvaraf statens 82, enskilda normalspåriga 622 och
enskilda smalspåriga 217. Af statens järnvägar
kommer på länet en mindre del af Västra stambanan.
Af enskilda järnvägar falla inom länet delar af de
normalspåriga Dalslands järnväg, Bergslagernas
järnväg, Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga,
Göteborg–Borås, Borås–Alfvesta, Varberg–Borås
och Västra centralbanan samt af de smalspåriga
järnvägarna Uddevalla–Lelången,
Västergötland–Göteborg, Trollhättan–Nossebro och Falkenbergs
järnväg. De normalspåriga järnvägarna
Borås–Herrljunga och Lödöse–Lilla Edet tillhöra i sin
helhet länet. Af kanaler märkas Trollhätte kanal,
Dalslands kanal med Silarnas bikanal och Snäcke
kanal. – Taxeringsvärdet var 1921 för
bevillningsskyldig jordbruksfastighet på landsbygden
284,453,700 kr. och i städerna 8,647,100 för
bevillningsskyldig annan fastighet på landsbygden
91,804,409 och i städerna 166,490,200 samt för
bevillningsfri fastighet på landsbygden 18,503,600
och i städerna 16,752,400 kr. Inhemska
aktiebolag innehade 1919 jordbruksfastighet om
20,250,900 kr. taxeringsvärde. Bevillningstaxerade
inkomsten af kapital och arbete utgjorde 1921 på
landsbygden 147,904,610 och i städerna 111,391,870
kr. Fideikommissen voro 11 med ett
taxeringsvärde af 2,270,800 kr. 1910. – Länet har sitt
namn efter det s. k. Gamla Älfsborg (se
Älfsborg 1). "Elvesborgs" län omfattade urspr.
endast Vättle och Bollebygds härad samt de nu
till Göteborgs och Bohus län hörande Askims och
Säfvedals härad jämte Östra Hisingen; men i senare
hälften af 1400-talet hade det utvidgat sig öfver
Ale, Kullings, Väne, Bjärke och Flundre m. fl.
härad. Länets gränser undergingo under den
följande tiden många förändringar, men stadga
inträdde med år 1680, då länet fick sitt nuv.
omfång.
L. Wll.
Älfsborgs lösen kallas de summor, som Sverige
enligt fredsfördragen i Stettin (dec. 1570) och
Knäred (jan. 1613) erlade till Danmark för att
återvinna den af detta rike, 4 sept. 1563 och 22
maj 1612, eröfrade fästningen Älfsborg (Gamla
Ä.). Stettin-freden bestämde, att Sverige skulle
inom loppet af två och ett halft år betala 150,000
rdr (600,000 kr. i vår tids mynt, oafsedt
myntvärdets fall). För att anskaffa denna då stora
summa åtog sig allmogen att utgöra en tiondel
af alla sina lösören i guld, silfver, penningar,
koppar, tenn och boskap, och af städerna lämnade
somliga en tolftedel, andra en adertondel af all
lösegendom. Den summa af 1 mill. dal. silfvermynt,
som Sverige i Knäredsfreden åtog sig att
inom sex år i 4 terminer betala till Danmark, var
snarare ett krigsskadestånd än en speciell lösen
för Älfsborg; ty som pant för denna summa behöll
Danmark icke allenast Älfsborgs fästning, utan
äfven städerna Nya Lödöse och Gamla Lödöse
samt Göteborg jämte sju härad i Västergötland.
Men då Älfsborgs återbekommande var
nödvändigast, betraktade man krigsskadeersättningen
framför allt som en lösen för denna fästning. Till
betalande af denna andra Älfsborgs lösen, hvilken
Gustaf II Adolf kallade "en tärande kräfta",
bidrogo alla samhällsklasser, från konungen ned till
tjänstehjonen. Konungen gaf 32 proc. af kronans
inkomst, drängar 1 och pigor 1/2 rdr –, betydande
utgifter på en tid, då man för 1 rdr kunde få
köpa en tunna råg. Att summan skulle erläggas
i klingande mynt, ökade svårigheterna vid dess
utgörande, och vid sista afbetalningen nödgades
konungen mynta sitt bordsilfver för att kunna
fylla densamma.
Älfsborgs regemente (n:r 15) var sedan 1683
roteradt med 1,191 n:r inom Älfsborgs och 9 n:r
inom Göteborgs och Bohuslän, från 1894 med
1,107 n:r inom Älfsborgs län (203 höllos vakanta)
och en nummerstyrka af 1,000 man. Numera
erhåller regementet sitt värnpliktiga manskap från
Älfsborgs län och till mindre delar från Skaraborgs
län och Göteborgs stad. Dess mötesplats var
Fristad hed (se d. o.). Regementet är numera
förlagdt till Borås. – Regementets öden äro
tecknade af Mannerfeldt i "Anteckningar om Kongl.
Elfsborgs regemente 1680–1815" (1888).
C. O. N.
Älfsby. 1. Socken i Norrbottens län, Älfsby
tingslag. 1,816 kvkm. 7,094 inv. (1921). Ä. utgör
ett pastorat i Luleå stift, Norrbottens södra
kontrakt. – 2. Tingslag, ingår i Piteå domsaga
och Luleå fögderi samt omfattar endast Ä.
socken. – 3. Revir af öfre Norrbottens distrikt,
Norrbottens län, omfattar de delar af Älfsby
socken, som äro belägna v. om Pite älf, Vargisån och
Hvitbäcken. Reviret, som är indeladt i 4
bevakningstrakter, omfattar 67,240 har allmänna
skogar, hvaraf 9 kronoparker, med en sammanlagd
areal af 63,142 har (1920).
3. S–r.
Älfsby–Piteå järnväg. Se Stambanan genom öfre Norrland, sp. 957.
Älfsered, socken i Älfsborgs län, Kinds härad.
5,224 har. 769 inv. (1921). Annex till Mjöbäck,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Älfsered–Limmared järnväg. Se Falkenbergs järnväg.
Älfsjö (Elfsjö), fideikommissegendom i
Brännkyrka församling, Stockholm, omfattar 2 mtl med
omkr. 500 har areal, hvaraf 100 har åker, däraf 55
har under eget bruk. Tax.-värde 278,000 kr.
(1920). Hufvudbyggnaden, strax s. om Älfsjö
station på Södra stambanan och 1 km. s. v. om
Brännkyrka kyrka, är ett tvåvånings reveteradt trähus,
omgifvet af en åldrig park, uppf. troligen i slutet
af 1500-talet och sedan flera gånger restaureradt.
Ä. var urspr. kyrkogods, blef på 1500-talet genom
reformationen kronohemman och förlänades i dess
slut åt friherre Jakob Näf, kom sedan såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
