Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
De hittills omtalade sympetalerna (om detta ords betydelse, se nr 75) hava i sin normala form 5-taliga blomdelar, sällan 4-taliga, t. ex. Rubiaceæ och Plantago. (detta gäller dock icke de i blommans mitt befintliga blad, "fruktbladen", som bilda pistillen och frukten, ty de äro blott 2 eller 3 i varje blomma.) Undantag från dessa talförhållanden göra stundom ståndarna, som kunna uppträda i mindre antal än kronbladen, t. ex. hos Valeriana (nr 60), Veronica (nr 114-117), Pinguicula (nr 130), samt alla med didynamiska ståndare. Gemensamt för alla de föregående familjerna är dock det förhållandet, att ståndarna sitta mitt för kronbladens mellanrum eller alternera (omväxla) med kronbladen, liksom dessa i sin tur omväxla med foderbladen. Denna ståndarnas plats utrönes säkrast, om man undersöker deras fäste på kronrörets insida. Hos Primulaceæ däremot (nr 132-139), sitta ståndarna mitt för var sin kronflik, tavl. 132, fig. 3, tavl. 139, fig. 3 m. fl. Dessutom igenkännes denna familj på sitt enrummiga fröhus med centralt fröfäste (jfr Lentibulariaceæ, nr 131).
Med Lysimachia börja vi den grupp av släkten, som har grund, skålformig blomkrona och bladig stjälk. Allmänmast inom detta släkte är videörten (även kallad "lysing"), en ända till meterhög, mångbladig, flerårig ört, vars växlokaler äro steniga och snårbeväxta sjöstränder, mera sällan även torrare, skuggiga platser i lövskogar o. s. v. Mot norr stannar dess utbredning redan vid omkring 64° n. br. Blomningstid juli och augusti. Denna växt kan i färskt tillstånd användas till att färga gult.
Tavl. 132. Fig. 1 växtens topp, 2 blomma (2/1), 3 kronflik med motsvarande ståndare och tvänne foderflikar (4/1), 4 fröhus i längdgenomskärning (5/1), 5 frö (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
