Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Släktet Acer omfattar arter med ganska skiljaktig bladform, vilket redan de hos oss planterade arterna bevisa. Den skandinaviska skogslönnen har fått namnet "platanoides" för de handflikiga bladen, som likna platanernas (Platanus , ståtliga träd, som allmänt planteras i mell. och s. Europa och där ersätta vår vanliga lönn). Acer-arterna hava dock ett mycket utmärkande kännetecken i den 2-delade klyvfrukten, vars delar äro virvelfrukter (nr 74) genom den stora, platta, utåtriktade och vertikalt ställda skiva, som utgår från delfruktens rygg (mittnerv) och på ett egendomligt sätt medverkar till fruktens spridning. I stark blåst utgör detta skuvlika bihang ett segel, varmed frukterna drivas till väders, men vid svag vind och vindstilla åstadkommer det genom sin form -- det är nämligen förtjockat längs ena kanten -- en roterande eller snurrande rörelse hos den svävande och fallande frukten. Denna rörelse försiggår efter mekanikens lagar och minskar fallhastigheten till en femtedel, så att frukten sänker sig långsamt och förblir svävande i luften tillräckligt länge för att hinna bortföras ett stycke från trädet.
På detta sätt har lönnen inkommit från skogsängar och lundar och självmant erbjudit sig till en vacker och skuggrik prydnad kring människoboningarna, liksom den tvärtom från planteringarna utsås och förvildas i skogarna. Liksom många andra nordiska växter visar den sig endast grobar, om frukterna fått övervintra. Tidigt på våren ses lönnens groddplantor i mängd på den efter snösmältningen kala marken under träden. Groningen är av den typ, fig. 6, som låter hjärtbladen genast skjuta upp i luften och ljuset för att bereda näring, emedan intet näringsförråd finnes i fröet, fig. 5.
Lönnens blommor visa den egendomliga föreningen av riklig honungsavsöndring och oansenliga, gulgröna hylleblad, Honungsorganet är den saftiga, glansiga "disk" eller skiva, som bildar blommans botten (se även nr 238). Insektbesök äro här så mycket mer av nöden, som lönnens blommor äro enkönade och tillika tvåbyggare, emedan vissa träd bära hanblommor, fig. 3, andra honblommor, som dock äga fulltaliga, ehuru outvecklade ståndare, fig. 2. Någon gång utbildas ståndarna, och en tvåkönad blomma uppkommer då. Man har därför ofta kallat lönnen polygam eller mångbyggare (jfr nr 74 asken).
Lönnen är ett nyttigt träd. Den är genom sin snabba cäxt, sin täta skuggrika krona och sina på gynnsam jordmån väldiga dimensioner mycket fördelaktig att plantera. Dess prunkande höstfärg av gult och rött, långt innan löven fällas, tager man också med rätta hänsyn till vid anläggningar, som åsyfta landskapets förskönande. Veden är vit och lätt, men seg och stark. Barken kan användas till att färga gult och rött. Stammens saft är under savstigningen på våren mycket riklig och kan liksom den nordamerikanska sockerlönnens inkokas till socker.
Som vild fordrar lönnen ett varmt och skyddat läge. Den går i norr till Ångermanland, Dalarne, Värmland, Gudbrandsdalen o. s. v., men saknas i den alpina och subalpina vegetationen.
Tavl. 236, Fig. 1 kvist med blommor, späda blad och ännuu kvarsittande knoppfjäll; 2 enkönad, honlig blomma (2/1), 3 hanlig blomma (2/1), 4 löv i höstfärg, 5 klyvfrukt, 6 frö från plattsidan, 7 frö i längdsnitt (1/1), 6 groddplanta (1/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
