Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
De frikronbladiga växtfamiljer, som nu närmast följa i ordningen, kännetecknas av fruktämnets mer eller mindre undersittande läge, varmed sammanhänger dels fuktbladens sammanväxning åtminstone nedtill, tavl. 273. fig. 3, dels utbildningen av en disk ovanpå fruktämnet (se ovan nr 238). Knölbräckan är ett exempel på "omkringsittande" hylle, d. v. s. hylleblad fästade omkring mitten av fruktämnet, fig. 3; hos andra arter av släktet sitter fruktämnet högre, t. ex. tavl. 275, fig. 3, men hos alla är blomaxeln betydligt utvecklad på bredden mittför kronbladens och ståndarnas fäste, och detta är ännu mera fallet hos Chrysosplenium, tavl. 277, fig. 2.
Knölbräckan har sitt namn av de små knöl- eller lökformiga yngelknoppar, som i stort antal alstras kring stjälkens bas och utgöra dess övervintrings- och förökningsmedel. Den kallas stundom även "mandelblomma" för blommornas svaga vällukt. Till sin utbredning är denna art sydlig -- i Sverige upp till s. Norland, i Norge blott i låglandets sydligast delar, och i Finland blott i närheten av Finska viken. Den har dessutom sina bestämda ståndorter, nämligen torra backar, men i främsta rummet trives knölbräckan i den tunna betäckningen av jord och mosa på berghällar i öppet läge. Dock är denna art mycket ymnig så långt ektrakterna sträcka sig, och på sina växlokaler är den en av de tidigast blommande vårväxterna.
Tavl. 273. Fig. 1 bladrosett, stjälkbas och yngelknoppar, 2 blomställning, 3 blomma i längdsnitt, börjande blomning eller ståndarstadium (2/1), 4 mäkena under blomningens senare del eller pistillstadiet (3/1), 5 blomfoder och moget fröhus (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
