- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Liten blåklocka Förra Nästa Index Innehållsförteckning

53. Liten blåklocka, Campanula rotundifolia L.

N. Blaaklokke. F. Kissan-kello ("katt-klocka"). Lappl. Tivga-rasse ("bjällerblomma"); Sapanbællje.

Lilla blåklockan, en över hela norden allmän ört, är framförallt ymnig på våra brokigt blomstersmyckade "ängsbackar" eller "örtbackar", såsom man kallar de varmaste och torraste delarna av den nordiska ängsmarken. På dessa platser framlockar högsommarens sol ett blomsterliv med kraftiga fulltoniga färgackord, ängsnejlikans och tjärblomstrets purpur, gulmårans och käringtandens guld, prästkragens och röllekans bländvita blomblad, och i denna färgharmoni stämmer blåklockan in med den lugna, glada tonen av sin fina, ljusblå färg. Dess blomma är ej välluktande, men genom sin gestalt en av ängens egendomligaste och täckaste företeelser.

Det finns inom vår flora knappt något släkte, där det inhemska namnet så träffande återger blommans utseende, som "blåklock-släktet". Blomkronan är en förebild till ringklockan; den är sambladig, likbladig och så vid ända från basen, att ingen smalare del, intet egentligt kronrör finnes. I klockans botten bildas dock ett litet slutet honungsrum av de fem ståndarsträngarnas nedersta, starkt utbredda, kupiga och nära förenade delar, fig. 3-5. Klockans hängande ställning hos så många Campanula-arter är närmast ett medel att skydda "kläppen", och av vad skäl, skola vi nu undersöka. I en utslagen blomma ses lätt, att den utgöres av pistillens stift, fig. 4; men i denna blomma finner man inga ståndarknappar, utan blott skrynkliga rester av fem sådana. Öppna vi därför en blomma i knoppstadiet, fig. 3, så få vi förklaringen; här ses fem ståndare, alla på höjdpunkten av sin blomning, och deras knappar äro tätt förenade kring stiftet, som sitter i mitten, format som en liten cylinderborste (fig. 6). På dess yta avsätter sig knapparnas ståndarmjöl, och se vi nu åter på den utslagna blomman, fig. 4, så kvarsitter det ännu, så att den första insekt, som besöker blomman, måste inpudras därav och bortföra det. Vi förstå nu lätt, att vad som klockan skall hölja, är ståndarmjölet på "kläppen", och det skall skyddas mot regn, som skulle skada det. Nu dröjer det ej länge, förr än man ser 3 små flikar i kläppens spets: det är pistillens märken, fig. 4 och 7. Detta förlopp motsvarar blomdelarnas utveckling hos korgväxterna (sid. 4, 5), men hos Campanula (och de följande släktena av samma familj, nr 53-57) är proterandrien ännu starkare utpräglad.

Även frukten (som här uppkommer av ett undersittande fruktämne) är hängande, fig. 8. Den innehåller talrika frön och måste således för fröspridningens skull öppna sig, då de mognat. Sådana frukter kallar man fröhus eller kapslar; de få oftast vid sin mognad en torr och hård yttervägg. Hos Campanula öppnar sig fröhuset blott med 3 hål, ett för varje rum i fröhuset. För att ej alla fröna handlöst skola falla ut, då ytterväggens hål öppna sig, sker väggens genombrytning vid fröhusets uppåtvända del, således invid skaftet hos de arter, som hava hängande frukt (nr 53-55), men däremot i foderbladens närhet, då frukten är upprät (nr 56). Genom dessa anordningar kunna fröna ej komma ut, såvida ej frukten skakas, och den saken ombesörjer vinden och vädret (jfr nr 48). Dylika fröhus innehålla ofta frön av ringa storlek och lätt beskaffenhet, lämpade för att utskakas utan svårighet, och ej sällan så formade, att de av blåsten kunna bortföras ett stycke; se t. ex. de platta fröna, tavl. 55, fig. 4.

Växtens latinska artnamn betyder "rundbladig" och syftar på de rundat hjärtlika eller njurlika bladen i de rosetter, som utbilda sig under växtens första år, eller på förstärknings-skotten. De uppbygga genom sitt näringsarbete växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de florala eller fruktifikativa skotten (de blommande årsstjälkarna) skola utvecklas. På sistnämnda skott finnas däremot endast små och smala blad, emedan deras huvuduppgift ej är näringsarbetet. - Hos stora blåklockan, Camp. persicifolia L., äro rosett- och stjälkbladen ej så skiljaktiga till formen.

Tavl. 53. Fig. 1 jordstam, rosett av rundblad och stjälkbas, 2 blomställning, 3 blomknopp i längdgenomskärning (4/1), 4 blomma d:o (2/1), 5 ståndare i blomknoppen (5/1), 6 stiftet i densamma (4/1), 7 stift och märke i full blomning (4/1), 8 fröhus strax före sin mognad (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:00:14 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/53.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free