Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRETAL
Intresset för Norge och allt norskt har väl aldrig varit så stort i Sverige
som i brödrafolkets nödår. Men just under denna tid har det saknats ett
hjälpmedel för svensken att läsa norsk litteratur. De förhållanden, som
framkallat denna situation, måste belysas med några ord om det norska språkets
historia.
Under den långa tid, då Norge och Danmark voro förenade under en
konung, var danska språket det för båda länderna gemensamma
skriftspråket. Då så var, låg det i sakens natur, att en ordbok för danskan också
fick passera som ordbok för Norges språk. Bl. a. skrev norrmannen Holberg
en rent klassisk danska.
Efter skilsmässan 1814 ändrades saken något men från början föga
märkbart. Då, liksom naturligtvis tidigare, fanns många och stora skillnader
i det talade språket. Språkmelodien och uttalet av en massa ljud voro helt
olika. Men då det är stavningen, icke uttalet, som bestämmer uppställningen
i en ordbok, kunde för båda språken skrivas gemensamma ordböcker.
Olikheter började nog visa sig i ordförrådet. Norrmännen i de norska
städerna upptogo ur folkspråket åtskilliga ord och vändningar, och småningom
måste man tala om ett språk med danskan som stomme och spridda norska
inslag. Språkmännen bruka beteckna detta språk som Dansk-norska, dess
anhängare sade gärna Riksmålet. Det kunde också kallas Bymål, stadsspråk,
eller Bokmål‡ bokspråk. Den officiella benämningen är Bokmål. Detta var
»de fire stores», Ibsens, Bjørnsons, Kiellands och Lies språk.
Att ett land använder ett språk, som hör hemma i ett annat land, är ju
icke allt för sällsynt. Amerikas förenta stater är ju det klassiska exemplet.
med här erbjöd saken bestämda fördelar. Befolkningen i USA var av
ytterligt blandat ursprung, och det var till gagn att ändå ha ett gemensamt
språk. I Norge voro förhållandena helt annorlunda. Där fanns ett enhetligt
folk, ett folk av bönder, som hyste stark känsla för traditionen. De norska
bönderna talade ett språk, som skarpt avvek från danskan, men mycket
liknade det klassiska litteraturspråk, som man i Norge älskar att kalla
Oldnorsk eller Gammelnorsk, fast vi hellre säga isländska, då språket bäst
representeras av sagor och dikter, skrivna på den lilla kolonien Island.
Känslan för det nationella, för de breda lagren och för den ärorika
traditionen från Island gjorde, att man sökte konstruera ett litteraturspråk, byggt
på folkmålen. Det var Ivar Aasen, som först gjorde ett systematiskt försök
i den vägen. Han byggde huvudsakligen på dialekterna i västra Norge.
Efterföljare ha tagit mera hänsyn till östligare dialekter, så att det nya
skriftspråket fått rätt växlande form. Kännetecknande är bland annat en
rikedom på diftonger, auga, stein, øyra för öga, sten, öra. Det nya skriftspråket
kallades först Landsmålet, ibland bara Målet. Numera är dess officiella namn
Nynorsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
