Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - VII. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 319
Övisst är, om de af första början slutat någon
öfverenskommelse med hert. Carl, men förmodligen var han glad åt deras
ankomst, ty de tjenade honom icke allenast att uppbygga nya
hyttor, utan de blefvo ock sjelfva arbetare dervid, såsom:
uppsättare, masmästare, lostöpare, styckgjutare, dragsmeder,
tråddragare m. m.
De första jag funnit nämda af dessa slägter äro: Bilock,
Gago och Grawe samt Chenon. Denna Chenon hette Paschilius
Dionysius, gemenligen Påke kallad, och skall hafva varit en
adlig ätt från Frankrike ’), men måste i den allmänna
förföljelsen följa hopen åt i sjelfvillig landsflykt och äfventyrligt öde.
Ehuru utländing hade han ändå för hederligt hjerta att se,
huru slätt det var bestäldt med jerntillverkningen, oaktadt all
hertigens håg och bemödanden att förbättra den. Han gaf
derför ett förslag att inskaffa flera valloner och fick af hertigen,
som då var konung, ett latinskt respass af Nyköping 1600.
Sedan han varit borta en tid, kom han med sädana tillbaks ?),
och var utan tvifvel den gången, som Niklas Juliusson d Epreez
hyrde konungen skepp att införa denna nya inflyttning till
Sverige, men af kärlek till en vacker flicka i följet blef sjelf
qvar 3). Chenon blef andra gången utförpassad 1607 och kom
derpå med flera valloner tillbaka”). Troligt synes ock, att
ännu derefter och sedan Gustaf Adolf blifvit konung, medan
Carl Filip ännu lefde, åter en ny flock inkommit ”).
Dessa blefvo kringspridda på hyttorna i Fernebo och
Carlskoga bergslager, och veta många på begge ställen dock mest
i Lungsund alt från dem räkna sin härkomst åtminstone på
mödernet. En del blefvo använda till skrifvarestaten och
uppsyningsmän öfver de andra.
Deras namn, som man i senare tider igenfunnet, äro
följande:
1) Han hade silt vapen med sig inpregladt i en silfvertafla, af hvilken
arfvingarne togo hvar sitt stycke. Gubben var eljes icke mycket för höghet
och rikedomar, som vi framdeles få se.
2) Lärd. tidn. N:o 34, 1764.
8) Hon hette Kättlen, men ovisst af hvilken slägt.
+. Lärd. tidn. N:o 34, 1764.
5 Lärd. tidn. N:o 34, 40, 1764.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
