Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intaga, föga lämpa sig till att här omständligt refereras.
Vi få nöja oss med att, i fråga om vårt
skriftspråks äldre skeden, fästa oss vid några få drag,
som äro mera enkla och iögonfallande, men hvilka
ändå kunna gifva oss någon föreställning om den
utvecklingsgång, vårt skriftspråk har följt.
*
Det år klart, att man för de båda tidigaste
perioderna af vårt skriftspråks tillvaro, runskriftens
och handskrifternas, ej kan antaga, att det skrifna
språket haft en så själfständig ställning gent emot
det talade språket som den, det nu intager.
Nu för tiden har vårt skriftspråk en lång
utvecklimmg bakom sig; det har längesedan utpräglat
sig i vissa, ganska fast bestämda former, som delvis
äro skarpt skilda från talspråkets. Och vidare:
det svenska skriftspråket tjänar nu hundratusentals,
om ej millioner, människor, till ömsesidiga
meddelanden, och ju större den folkmängd är, som
uppbär och underhåller skriftspråket, dess fastare
bli skriftspråkets former, dess svårare blir det att i
dessa införa väsentliga ändringar, som kunna slå
rot och fortlefva.
Under vår forntid däremot, ja, ända fram till
reformationen, torde konsten att läsa och skrifva
ha varit inskränkt till ett ringa fåtal af nationen.
Hvad först angår runornas tid, så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0023.html
