Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, som vore detta yrkande en följdsats af den
oriktiga doktrin, som icke vill i skriftspråket se
annat än ett troget återgifvande af talspråket och
därför icke vill tillåta, att skriften har tecken för
något, som ej betecknas i talet. Den betydliga
lättnad, bruket af stora initialbokstäfver bereder en
läsare, torde vara så lifligt känd, att jag ej nu
behöfver framhålla densamma. Jag vill blott
angående nomina propria påpeka, att bruket af stor
begynnelsebokstaf verkligen synes motsvara
tänkandets behof. Ty bestämda personer och ställen
framträda ju för tanken såsonm konkretare, mera
sammansatta och individuella företeelser än det mesta,
som för öfrigt omtalas. De utgöra ett slags fasta
hållpunkter för tanken och böra därför vara det
äfven för ögat.
Skriften har ju i åtskilligt lyckats åstadkomma
ett försinnligande af tankens förhållanden. Vi ha
redan nämnt, att skriften tydligare än talet
skiljer mellan de ord, som för tanken gälla såsom
åtskilda,[1]
äfvensom att interpunktionen delvis rättar
sig mera efter tankelagar än efter uttalslagar.
Vi böra nu ytterligare påminna oss, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
