Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkortas höflighetsfrasen: »Jag är er ödmjuka
tjänare». Först får man »Ödmjuka tjänare!» Därnäst,
när adjektivet redan förlorat sin betoning: »Mjuka
tjänare», sedan »’ka tjänare», och slutligen blott
»Tjänare!»[1]
Formlerna »Jag önskar dig en god dag», eller
»en god natt, en god jul, ett godt nytt år, en
lycklig resa, en smaklig måltid» o. s. v. ha längesedan
förkortats så mycket, att endast adjektivet och
substantivet i satsens slut behållits. Men förkortningen
går vidare. Adjektivet, som egentligen haft starkare
ton än substantivet, blir obetonadt, och blir i de
allra vanligaste hälsningsformerna »Go’ da’, go’ natt,
go’ morrn, go’ afton, go’ midda’» ofta så stympadt,
att endast g-ljudet återstår, samt t. o. m. detta kan
bortfalla. Det bör anmärkas, att formens nötning
motsvaras af innehållets försvagande. Formlerna
hafva blifvit tämligen betydelselösa. Vill man
numera lägga mening och eftertryck t. ex. i önskningen
»Go’ natt!», så tillägger man gärna det i grunden
alldeles liktydiga »Sof godt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
