Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det händer nog, att dylika ologiska
förbindelser insmyga sig i normalprosa, men där betraktas
de som rena fel.
Mindre strängt förfar skriftspråket med ett uttryck
som detta: »Han skulle ha gjort hva’ som helst för ho-
henne». Här saknas en villkorssats: »om han hade
blifvit satt på prof», eller: »om hon hade bedt honom».
Men denna villkorssats kan uteblifva äfven i skriftspråk.
Bland talspråkets många förkortade meningar
finnes det ett slag, som är af synnerligt intresse
och därför också blifvit mera uppmärksammadt än
de öfriga. Då man vill hota eller skrämma någon,
kan man säga, t. ex.: »Om du understår dej att
göra så en gång till!» Hvad som skall inträffa,
om den andre gör så en gång till, förtiges, men
blir just därigenom mera fruktansvärdt. Det är, som
om följden vore så förfärlig, att den talande ej
vågar nämna den. Det behöfves icke heller, ty det
hotande tonfallet angifver, att det är fråga om
något farligt, och för öfrigt räknar den talande på
den tilltalades fantasi eller kännedom om
förhållandena för att utfylla fortsättningen. Men ifall det
skulle inträffa, att vederbörande icke låter skrämma
sig, utan helt fräckt frågar: »Nå, hva’ då?», så kan
det mycket väl hända, att den, som hotat, råkar i
förlägenhet. Ty ofta nog har han själf ej fortsatt
tankegången längre, åtminstone ej med full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
