Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i st. f. »gyllene lockar», pannans snö i st. f. »den
snöhvita pannan» eller »hans fega läppar tiggde om
nåd» i st. f. »den feges läppar», eller när FRÖDING
säger: »jag tog ett tag åt mössan, ett förläget tag,»
i st. f.: »jag tog förlägen ett tag åt mössan». En
djärf hypallage använder TEGNÉR i sin hälsning
till kronprinsen Karl August: »Lejonet ... lyfter
blodig ram och skakar manens vrede.» Vi märka lätt,
att det poetiska uttrycket är mera målande och
effektfullt[1]; några hithörande uttryck närma sig för
öfrigt den bekanta tropen personifikation.
Medan de retoriska figurerna i den högre
stilen tjäna till att lifligare tilltala känslan, användas
däremot de s. k. troperna för att anslå fantasien,
genom att göra begreppet mera lefvande, i det
någon viss sida af begreppet starkt framhålles. Detta
sker oftast genom liknelse, eller s. k. metafor. Men
vi veta väl, att metaforerna visst icke uteslutande
tillhöra den högre stilen. En utomordentligt stor
mängd af dem ha ingått i det allmänna språket
och alldeles förlorat sin bildliga betydelse. När
man numera talar om bergets rygg eller fot eller
rötter, ser man däri ej längre någon liknelse, och
knappast när man talar om bergets hjässa. Hvem
tänker numera på att orden blindnässla, blindpipa,
blindfönster, blindlykta, blindtarm och förbindelsen
»blindt allarm» egentligen äro bildliga? Ett lamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
