Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder - Midsommarafton. Af Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
C. BILDT.
kades Medina Coeli befria henne, och
sedan dess delade hon med honom ljuft
och ledt. I början var det ljufva
öfvervägande. Hon fick en spansk
grefvinne-titel och juveler för femtiotusen scudi,
hvilket dock icke hindrade henne att
sjunga på San Bartolomeo-teatern i
Neapel, sedan Medina Coeli blifvit
vice-konung där. Några år senare följde hon
honom till Madrid, och då han
störtades 1710, fängslades hon jämte andra
hans vänner och fick försmäkta fyra år
i Segovias fästning. I september 1714
utsläpptes hon, men förvisades från
Spanien och försvinner äfven från forskarnes
anteckningar. Har hon kanske gammal
och grånad setat i Peters-kyrkan vid
Kristinas vård och läst fromma pater och
ave för den underliga drottningen, som
så gärna lyssnade till hennes sånger och
som ville henne väl i hennes ungdoms
stora sorg? Ja den som bara visste!
Efter drottningens död återvände
Alibert till Tordinona, som åter öppnades
1690 för att föra en kort och
bekymmersam tillvaro, ty 1697 lät Innocentius XII
i moralens namn rifva hela byggnaden,
och därmed gick den romerska teatern
till nära tjuguårig sömn.
MIDSOMMARAFTON.
TVSidsommarafton och sol öfver våg
och sol öfver blånande himmel.
Det glittrar och skiner, och hög och 1;
är ute i festligt vimmel.
Hän öfver slätten från by till by
hastande tåget ilar,
och nejden är fager och grön och ny,
och omkring den hafvet hvilar.
Hör du i tanken dess vågor slå,
dess vågor plaskande drömma?
Sjunga de, sjunga de nu som då,
sjunga, att tiderna strömma?
Nej, låt dem sjunga i ro sin sång,
som din tanke dock aldrig tydde.
Tiderna gå — det är lifvets gång,
som fäderna en gång lydde.
Kärt blir i dag hvad främmande var.
Folket i skymtande gårdar
minns du och älskar —- och nu du far
förbi kyrkans mossiga vårdar.
Grafvar som reddes sen hundra år
och grafvar som reddes i våras
— men gräs och mossa och rosensnår
de gro, medan ögat tåras.
I dag blir kärt båd’ fornt och nytt.
Må det gamla i friden sofva
och rosor blomma på allt som flytt!
Må de unga sommaren lofva!
Du brådskande lif med äflan och gny,
tro icke att jag dig lastar,
när genom min tysta barndomsby
ditt brusande vimmel hastar.
Midsommartankar från unga år
de spelas på fjärran strängar,
när järnvägståget lusteligt går,
där förr voro far mins ängar.
Hans Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
