Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jesu bergspredikan och vår tid. En undersökning af Nathan Söderblom. Af N. J. Göransson - »Når vi døde vågner.» Af A. Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
A. YOUNG."
ses vinna, uppväger förlusten. —• Då vår
författare åsyftat, att boken skulle höra till
den teologiska facklitteraturen, på samma
gång som den skulle kunna njutas af
allmänheten, har språket helt naturligt
blifvit ojämt. Den s. k. vetenskapligheten
låter icke lätt intvinga sig under estetikens
lagar. I sitt dubbla syfte med boken har
han dock så till vida lyckats, att dess språk
och framställningssätt ingalunda äro ägnade
att afskräcka den stora allmänheten, nej
tvärtom, och anmälarens öfvertygelse är,
att författaren har mycket stora anlag för
att bli en verkligt populär författare. Hans
vetenskaplighet är också nästan alltid af
populärt slag. Den är visst icke af det
gamla slaget, den är modern, ty den
betjänar sig af journalistens sätt att se och
uttrycka sig, och liksom denne samlar han
äfven sitt material både från de mest olika
litterära källor och från dagens händelser.
Därför blir han också intressant för många.
»NÅR VI DØDE VÅGNER.
AF A. YOUNG.
DE flesta af de utläggningar, för hvilka
Ibsens drama »Når vi døde vågner»
varit föremål i den dagliga pressen, ha
tydligen blifvit nedskrifna efter ett hastigt
genomläsande af dramat. Men hvad som först
och främst fordras för att förstå Ibsen,
det är tid, tid att lära känna de personer,
som mästaren skapat. Vi måste göra med
dem som med de människor vi träffa i
det dagliga lifvet: vi måste umgås med
dem en tid, innan vi känna dem. Men
vår tids människor ha så brådtom. — Så
t. ex. är det icke antagligt, att man, äfven
med mycket god vilja, skulle kunnat komma
till den framställda uppfattningen af dramat
såsom den fria kärlekens lofprisande, om
man gifvit sig tid att grundligt tänka sig
in i detsamma. Här skildras inga flyktiga
förbindelser utan den ädlaste, renaste
kärlek, en kärlek som förpliktar och som
binder med oslitliga band. Skilda från
hvarandra, lefva Rubek och Irene
egentligen icke, de äro döda. Och när de
åter finna hvarandra, då vakna de ur
dödssömnen, och förenade gå de mot
ljuset, uppåt till själfva ljusets källa, från
död till lif, till evigt lif. — Hvad har en
sådan kärlek med den »fria kärleken» att
göra?
Den af en scenisk konstnär gjorda
tydningen af dramat, att Rubek skulle vara
en symbol af konstens förfall — han sviker
sin Irene, idealet — är onekligen fin och
poetisk. Men Ibsen har själf sagt, att det
är människor och icke symboler han skapat.
Och det är människor, lefvande människor
äfven i detta drama, fastän vi icke genast
se det. Om vi söka att uppfatta dem
naturligt och enkelt såsom människor, så
skall den symbolismens slöja falla( som
omsveper dem, och vi skola se, att de
lefva ett själfständigt lif, trots det att
deras ord och handlingar ofta ha en
symbolisk betydelse. Symbolismen, som är
ett ypperligt medel att framställa ett rikt
innehåll i en starkt koncentrerad form, är
emellertid onekligen ett hinder för den
rätta tydningen af Ibsens verk. Men han
eftersträfvar icke heller att bli förstådd af
andra än dem, som vilja och kunna tänka.
»Det er ikke møjen værd at gå der og
slide sig ud for mobben og massen — og
for ’hele verden’». Han vill icke heller,
att hans verk skola vara blott »til lyst».
Han vill, att vi skola stanna en stund
och med eftertanke betrakta de bilder af
lifvet han tecknat. Han visar oss där
våra fel och brister, framför allt vår stora
själfviskhet, samt huru mycken död och
huru litet verkligt lif det finnes i världen.
Det är själfviskhetens ogräs som
förkväf-ver lifvets blommor. Som en röd tråd går
genom hans verk denna grundtanke: du
skall något offra.
* *
Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
