Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Ellen Keys sista böcker och strider. Af Erik Hedén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si8 ERIK HEDÉN.
af en för alla stadgad religionshistorisk
undervisning och af studium i klassiska
språk redan före universiteten — något
som mången klassiker ej vågar hålla på
såsom omodernt.
* *
*
Sin största betydelse — och den är
mycket stor — har Ellen Keys arbete
däri, att det ger oss den enda utförliga,
allmänfattliga och själfständiga
tillämpningen af utvecklingslärans grundtankar
på vårt praktiska lifs olika sidor. Har
något land maken? — Hennes lärosatsers
mål är människosjälens förstoring, fattad
såsom led i en världsomfattande
utveckling. För henne är människan endast
den tillsvidare högsta formen af en
fortskridande utvecklingsserie, och för att
förklara människosjälen tillgriper hon
ingen annan princip än den som leder
utvecklingen i dess öfriga former. Häri
ligger hennes grundmotsättning mot
Norström, som i anslutning till Kant och
Fichte utgår från människosjälen och
förnekar den materiella världens tillvaro
annat än i själens sinnesintryck. Kant
har visat, att all kunskap möjliggöres
endast genom förståndets kategorier, som i
förhållande till sinnevärlden äro
ursprungliga. Ellen Key har lärt, att dessa
kategorier småningom tillkommit, hvadan
förklaringen ej kan stanna vid dem. För
Fichte och Norström är friheten det,
hvarigenom man skall begripa naturen:
det yttre är blott en skranka för det inre
eller något endast begränsande. För
Ellen Key blir friheten något relativt
och äfven detta skapadt under
utvecklingens lopp. Människan känner sig i
vissa fall fri, och just denna känsla
blir en af utvecklingens med lagbunden
nödvändighet verkande krafter.
Den moderna utvecklingsläran
förbiser icke, att människan vida mer än
andra varelser är medveten om hvad
hon gör och bör göra. Denna
medvetenhet måste i utvecklingens tjänst
tillvaratagas. Följaktligen är Ellen Key
bestämd motståndare såväl till den
bortdöende liberalism — eller rättare
konservatism — hvilken ej vill tillåta något
ingripande i »den naturliga utvecklingen», som
till den socialism, hvilken tror att den
ekonomiska utvecklingen motståndslöst för
oss till det kollektiva samhället. I
öfverensstämmelse med den bästa nutida
socialdemokratin vill hon se
framtidssamhället förverkligadt genom individernas
målmedvetna arbete. Naturen ter sig,
det framhåller hon starkt, enligt våra
högsta begrepp ändamålslös, och vi
måste handla i enlighet med vår
uppfattning. Men naturen är icke en blott
motsats till det mänskliga »ändamålens rike».
Dess »omoraliska» och vårt moraliska
tillvägagångssätt äro olika yttringar af
en högre enhet.
Människan är emellertid långt ifrån
helt medveten. Själf underordnad den
af henne okända kraft, som styr tillvaron,
kan hon ej heller ge det hon i sin egen
natur fattar som fritt ett obetingadt
företräde framför det rent ofria. Känslan,
begäret (i vidaste mening) är den första
och starkaste drifkraften. I anslutning
till danska psykologer framhäfver Ellen
Key lifsbegäret som själsutvecklingens
grundkraft. Men lifsbegäret är ingen
skapelse af reflexionen. Hon kan
därför utan tvekan underskrifva Norströms
ord att det sedliga lifvet utgår från en
personlig omedelbarhet, hvaraf de
abstrakta idéerna blott äro reflexer. Lifvet
står för båda öfver vetenskapen, och det
reflekterande förståndet når aldrig det
omedelbaras höjd och djup.
Men därmed stannar likheten.
Norström skiljer mellan en lägre och en
högre omedelbarhet, af hvilka den
senare faller inom frihetens rike; Ellen
Key vet endast af en, hvilken natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0566.html
