Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Luther och Erasmus. Det enda nödvändiga. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATHAN SÖDERBLOM
icke stridsskrifter mot mig till
motståndarens tjänst. Icke heller jag skall
utgiva sådana mot dig.»
Den lugna och hjärtliga
överlägsenheten i detta brev har icke berört
Erasmus uteslutande angenämt. I sitt svar
kan han med full rätt förbehålla sig lika
mycket nit som Luther för, evangelium,
som han på allt sätt sökt sprida. Vad
Luther kallade svaghet berodde dels pä
samvetsgrannhet, dels på klokhet. Vid
läsningen av Luther rädes han ibland
för att Satan bedrager hans själ.
Evangelium kunde vinna mer av att
Erasmus skrev mot Luther, än att en del
galringar skrevo för honom. Man
märker i Erasmus’ svar, att mäktiga
gynnares övertalning mötte en otillstådd lust
att avfärda en bråkig medtävlare om
samtids och eftervärlds beröm.
»Tärningen är kastad», skrev Erasmus till
de präster och höga prelater, till vilka
han redan samma år 1524 kunde sända sin
diatrib mot Luther om viljans frihet.
Boken inhöstade åt honom rika
skänker men föga ära. Han hade ju kyrkan och
allt sundt förnuft med sig mot den
vanvettiga, för moral och tanke vådliga
för-nekelsen av viljans frihet. I alla tider
har anstöt uppväckts av läran om
människans oförmåga i religionen, som
hyllats av de djupare andarna i fromhetens
historia. Men Erasmus hade föga smak
och fallenhet för teologi och metafysik.
Skriften hör till hans svagare. Och den
uppkallade mot sig själva livsintresset
hos en man, för vilken ingen var fri
utom Gud allena, Gud och den syndens
och dödens slav, som Gud i sin nåd
täckts befria.
Den tillärnade dödsstöten från
Erasmus träffade Luther som alltid
överhopad av arbete. Erasmus’ skrift utkom
i Basel i september 1524. Luther såg
genast, att här krävdes ett grundligt
svar. Men först måste han avsluta sin
skrift »Mot de himmelska profeterna» —
således en aktion på en alldeles motsatt
front — och kommentaren till femte
Mosebok. Sedan kom bondekriget. Först
i september 1525 omtalar ett brev, att
han var helt upptagen av
vederläggningen av Erasmus. Ser man på bokens
omfång, i vanligt format ett par hundra
sidor, måste man häpna över, att Luther
redan i midten på november var färdig,
»så godt han i korthet och brådska
förmådde». Tryckningen hade då redan
börjat.
Den cirkelns kvadratur, som det för
tanken utgör att klargöra frihetens
problem, hade Luther knappast
förutsättningar för att utföra. Hans behov var
icke att för tanken utreda, utan att åt
alla håll se till, att ingenting fick inkräkta
på hans religiösa ställning, hans själs
trygghet hos Gud. Själva problemetom
frihet och nödvändighet kunde han icke
förneka. Men att låta något av
frihetens spänning bestå mellan Gud och
människan skulle innebära en fördelning,
som lämnade något åt människans
åtgörande och avgörande, därmed åt
ovissheten. Mellan Gud och människan
finnes för Luther icke möjlighet till annat
än ett fullkomligt beroende, antingen ett
osaligt beroende, då människan
hemfaller åt Guds dom, eller ett saligt
beroende, då människan helt förtröstar på
Guds nåd. Om en aldrig så liten
andel tillmätes den mänskliga friheten, så
blir religionen icke helt ut Guds verk
och gåva. Att öppna det ringaste
utrymme åt människans frihet betydde för
Luther att öppna en dörr åt tvivel,
självtillit och ovisshetens kval. Luther tog
sitt parti och inflyttade motsatsen
mellan nödvändighet och frihet i Guds eget
väsen — ett desperat undanskjutande av
tankens problem. Luthers skrift rör sig
med en skolastisk metafysik och med
tankegångar, som göra den onjutbar för
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
