Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hostrup. Ett hundraårsminne. Av Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSTRUP
Romantik och realism — det var just
de två poler mellan vilka den Hostrupska
dikten pendlade. Han hade själv under
sitt porträtt skrivit en härpå syftande
fyrarading:
Fremad og opad gaaer vor Vej,
Dog skjöndt vi hige mod det Fjerne,
Blomster paa Jorden glemme vi ej
Over Himlens vinkende Stjerne.
På sin sjuttioårsdag — år 1888 —
mottog han hyllningar från olika håll.
Men han var då starkt nedbruten till
hälsan och halvblind. Fyra år senare
den 21 november 1892 hade han slutat
sin vackra, innehållsrika levnad,
kvarlämnande minnet av en man, som enligt
det gamla romarordet var stark i sak
men blid i sätt.
Den kungliga danska teatern ägnade
honom två minnesfester. Vid den första
uppfördes hans mest berömda
ungdomsverk »Gjenboerne», och högermannen,den
gamle kamraten och motståndaren Ploug
hade skrivit prologen. Vid den andra
gavs hans sista komedi »Under Snefog»,
vartill vänstermannen, den i sin
äkt-danska komik med honom befryndade
Schandorph, författat en epilog. I den
senare hette det:
Saalænge der i Danmark findes Unge,
saalænge Sproget lever paa vor Tunge,
saalænge tyst vi lytte hver en Gang
den danske Tale smelter hen i Sang,
vil gjennem denne Sal vor Latter runge,
naar Hostrups danske Stykker bæres frem,
og vi vil föle: Vi er i vort Hjem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>