Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Tredje scenen - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hit g o v o n Ho f m anns t hal
f ki Unike
0RPH1SE (träder honom till mötes från
höger.)
alceste: Ah, där är ni! Men ni
var icke kvar!
ORPHISE: Är det icke tillräckligt att
jag är här nu? Jag har just skickligt
befriat mig från Philinthe. Säg mig nu
fort vad ni ville säga, ty jag hör att
balletten skall börja mycket punktligt,
och innan dess vill jag ha hälsat på de
viktigaste människorna här — framför
allt på värden.
ALCESTE: Det jag alltid vill säga,
det har ni ändå icke öra för nu.
ORPHISE: Jo visst, jag hör mycket
bra. Tala bara vidare.
ALCESTE: Jag har ännu ingenting
sagt.
ORPHISE (med blicken fästad på
spegeln, förargad): Se där!
ALCESTE: Vad är det?
ORPHISE: Dorimène. Jag slår vad
om att hon har sett mig. Men hon
låtsar icke om det.
ALCESTE: Vad skall jag göra?
er.
ORPHISE: Kvinnor av den sorten ha
tyvärr ögon som lodjur. (Ser åter i
spegeln). Hon inlåter sig i ett samtal.
Men hon har sett mig.
ALCESTE: Vore det icke möjligt att
alldeles gå ur vägen för henne?
ORPHISE: Det vore icke artigt, och
en kvinna i min belägenhet är tvungen
att dubbelt ängsligt undvika varje brott
mot artigheten. (Ser åter i spegeln.)
Allt är förgäves, hon kommer. Gå nu.
ALCESTE (går).
ORPHISE (går skenbart otvunget åt
vänster mot spegeln).
DORIMÈNE (kommer, låtsar som om
hon tillfälligtvis gick förbi och först nu
märkte Orphises närvaro).
Fjärde scenen.
Dorimène — Orphise.
ORPHISE (ser henne, försöker gå förbi).
DORIMÈNE (genskjuter henne): Nej,
nej, nej! jag vill alis icke se er!
ORPHISE: Jag däremot gläder mig
alltid åt att se er, madame, och jag är
slumpen tacksam för att den låtit oss
mötas redan här i draget i vestibulen.
DORIMÈNE: Vestibul! Och slump!
Och låtit oss mötas! Äh, vad ni är skön
och elak! Behövs det en vestibul och
en slump, om man vill träffa sina
vänner? Var var ni då förra torsdagen? Och
torsdagen förut? Ah, man vill icke ha
något svar. Man är alldeles för ond på
er. (Med förändrad ton) Men ni befinner
er icke väl, käraste? Ni ser alis icke
frisk ut. Eller är det ljuset? Ser jag
också så kritblek ut?
ORPHISE: Er rodnad sitter utmärkt,
och allt det övriga är gjort av en
mästares hand.
ORPHISE: Stig tillbaka. Visa er
överallt, blott icke bredvid mig.
ALCESTE: Hon har säkert icke märkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
