- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
231

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Tionde scenen - Elfte scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De Efterhängsna

hélianthe: Och ni säger mig då
skälet?

alceste: Allt detta har en allvarlig
bakgrund.

HÉLIANTHE: Det kan jag tänka mig.

ALCESTE: Det är av större vikt än
ni kan ana.

hélianthe: Jag skyndar att lyda er,
Alceste. (Omfamnar honom.)

alceste: På återseende!

Elfte scenen.

Orphise — Alceste, sedan Ph.ilinthe — en
programförsäljare — Hélianthe och Dorimène.

ORPHISE: Vem var det ni
omfamnade?

alceste: En herre som jag icke
känner. För er skull!

orphise: Ni roar er.

alceste: Jag roar mig?

ORPHISE: Det ser så ut.

ALCESTE: Ni roar er -—

ORPHISE: Ja, med att vänta på er
— eller springa efter er. Det är icke
möjligt att gå ut i sällskapslivet med er,
Alceste. Ni och världen — det går
alldeles för illa samman. Och denna
missklang går över på de personer, som
ha förmånen att befinna sig i ert
sällskap. Det kommer ett visst något över
mig som jag icke kan definiera — jag
ville vara en annan än den jag är —
människorna förtreta mig, den ena som
den andra. Jag vet icke vad de vilja
mig, jag finner deras smicker besvärande,
deras passion att tala om sig själva
ingalunda roande, deras eviga
nyfikenhet olidlig. Jag förargar mig på alla,
jag ger alla skulden i stället för att. ge
en enda skulden. Hör ni på, Alceste?

ALCESTE: Jag hör på.

PHILINTHE (från fonden): Alla ha
intagit sina platser utom ni båda. Ni får
sitta illa, se illa, höra illa, och det blir
en bortkastad afton för er båda.
(Skyndar ut till höger.)

ALCESTE: Det fruktar jag också —
åtminstone för er. Jag känner hur ni
blir dystrare och dystrare, hur ni mot
er egen natur finner alla människor
förtretliga, därför att en enda är er
besvärlig- Jag vet vad jag skall säga.

ORPHISE: Ni skall icke säga
någonting alis, ty jag skall säga er något.

PROGRAMFÖRSÄLJAREN (kommer
inspringande, sträcker fram ett program mot
dem):

Var god köp ett program
min herre, för Madame,
i vilket Eder sköna
får hela susen röna
av vår balett.

ALCESTE (står förväntansfull).

ORPHISE: Ja, jag är vid dåligt lynne,
Alceste, mycket dåligt lynne, det är jag
alltid när jag måste fatta ett viktigt
beslut.

PROGRAMFÖRSÄLJAREN:

Hon därutav kan finna

hur flickorna vilja

se männen gilja,

av vilket slag de vara må,

unga och gamla, stora och små.

Allt detta förstår hon

utan förklaring,

blott av den nätta

svängen och gesten

— och hela resten.

ORPHISE: Laga då att den retsamme
pojken tiger!

ALCESTE (ger gossen pengar och tar
ett program).

PROGRAMFÖRSÄLJAREN (springer ut).

ALCESTE (mycket upprörd): Ett
beslut?

ORPHISE: Ja, kommer ni icke ihåg
en gång — före Hubertusdagen — före
jakten -— på promenaden i St.
Cloud-parken — var jag icke då missmodig
— sorgsen — olidlig?

ALCESTE: Orphise!

ORPHISE: Där kommer Dorimène.
Det är icke möjligt att samtala i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free