Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Orrefors och den svenska glaskonstens renässans. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orrefors och den svenska glaskonstens renässans
Är det på det vardagliga området
Orrefors’ konstnärliga produktion har och
kommer att få den svåraste striden att kämpa
för reformering av smaken, men också
skall vinna de varaktigaste och
betydelsefullaste segrarna, så ha hittills de
vackraste och briljantaste lagrarna skurits inom
lyxglasets gebit.
När bruket i begynnelsen helt famlande
gav sig in på produktionen av
konstnärliga föremål, följde det, liksom så många
andra epigoner till Gallé, den franske
mästarens överfångsteknik; och de glas i rött
och opal, i grönt och vitt, skärt och gult
med naturalistiska blom- och fruktmotiv,
som i sagda teknik utfördes på Orrefors
senast r g i 5—16, äro varken bättre eller
sämre än de försök, som senare utförts
inom Gallés egen fabrik och på otaliga
andra ställen världen runt, där den
tekniska efterapningen blir det enda som är
kvar, när mästarens livgivande anda ej
finnes där.
År 10 17 i mars månad anordnade
undertecknad å Nordiska kompaniets
avdelning för modernt konsthantverk en liten
utställning, varvid Orrefors’ glastillverkning
för första gången visades publiken på ett
fylligare sätt. Det blev för bruket en
avgjord succés. Bland konstnärerna väckte
allra största uppmärksamhet de höga s. k.
tritonvaserna, märkligt nog i djupslipning,
men där längdrefflorna å de i eleganta,
svängda former modellerade kärlen blott
tjänade till att än mer framhäva linjernas
smidighet. Färgerna voro blekt grönt,
svagt lila och mörkt rubinfärgat, nästan
svart-rött. Märkligast å denna utställning
var dock den nu för första gången gjorda
presentationen av de s. k. graalglasen.
Dessa glas ha i tekniskt avseende alis intet
att göra med de förut å bruket utförda
överfångsglasen i Gallés stil, vilka
efter-behandlas sedan de framgått ur blåspipan.
1 graalglaset ligger fröet till dess blivande
utseende fullt färdigt, innan arbetet med
blåsningen tar sin begynnelse. Färger och
dekor äro inetsade i materian, och i den
lilla glödande glasklumpen, som dallrar på
rörets spets, inrymmes i starkt hopträngd
skala vad som sedan med luftens hjälp
och blåsarens träskopa, tång och sax skall
spännas ut och få konstnärlig form. Det
beror alltså till en viss grad på en slump,
hur dekoreringen blir, och de första för-
Graverad pokal av Gate. 1922.
Tillhor minister von Dardel i Brüssel.
söken av graalglasfabrikation gåvo även
många exempel på att färgernas lek i
glaskulan kunde spela många lustiga spratt.
Deformerat långdragna figurer, träd,
blommor och ornament överraskade som oftast
med groteska detaljer, alis ej i
överensstämmelse med vad artisten tänkt sig.
Men en hel del slog väl ut, även om man
nu ej längre kan gilla de heterogena
färgsammansättningarna eller den opaka massan
i blekgult och gråskärt, varå de skiftande
mönstren framträdde. Det blev för mycket
såpfärg, smakade för mycket av konfekt
med de naturalistiska motiven löst anbragta
på den matta ytan. Men detta var blott
de första trevande försöken. Starkt
stiliserade figurer, fast sammanbundna inom
rummets koncentrerade och begränsade
område, bandmönster i sicksack eller spiral,
fjäderliknande motiv i rörelse, fullständig
marmorering av ytan i svagt linjespel men
ej längre med mattonad grund utan klar
glasyta, somliga nästan genomskinliga, andra
mer närmande sig det glaserade lergodsets
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
