Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Göteborgsutställningen som konstnärlig helhet. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göte borgsti ts tä lin ingen
Kon gress hallen.
frukter innanför fasaderna. Enkelheten
utesluter icke en storslagen verkan i vissa
enskildheter; jag tänker härvidlag särskilt
på maskinhallens höga, allvarliga och
slutna fasad, som bildar en
verkningsfull kontrast till det ljusa och luftiga
jätterummet därinnanför med dess
vitt-spända trätakstolar och väldiga
längdutsträckning. Den stora grå låda,
bemålad med vita propellerfigurer och
nedtill genombruten av röda, spetsbågiga
valv, som uppförts för att avskärma några
närbelägna profana husfasader, bildar
tillsammans med några fantastiska
småtorn och paviljonger ett kapriciöst inslag.
Bortom den sista av industriens
gårdar börjar nöjesfältet. Också här finnas
ett par byggnader med monumentala
aspirationer, kongresshallen och
utställningsteatern. Bredvid dem märker man
den gamla herrgården Lisebergs
ålderdomliga huvudbyggnad, nu inredd till
restauranglokal. Det lilla enkla men
förnäma huset trivs inte riktigt i den
brokiga och bråkiga miljön, och man tänker
med en viss känsla av vemod på den
vackra herrgårdsparkens omdaning till
ett tyvärr framdeles beståndande tivoli.
Det är en blygsam men fin kulturfaktor
som uppoffras för ett »demokratiskt»
behov av billigaste sortens livsglädje.
Det skall på andra sidan medges, att
platsens naturkaraktär respekterats i den
utsträckning, som varit förenlig med det
nya ändamålet. Den vackra skogsdungen
på sluttningen av en mäktig, i orört
naturtillstånd bevarad bergssträckning står
kvar med sina nu i försommartid späda
gröna blad, som sprida ett försonande
skimmer över platsens gyckelskjul.
Härvidlag ha arkitekterna följt en pietetsfull
sedvana, åt vilken man kan glädja sig
på många håll inom utställningen, där
en vägg buktats in eller en liten gård
utsparats inne i en hall för att lämna
plats åt några uppvuxna träd. En av
utställningens vackraste oaser, den
idylliska kyrkogården vid utställningen av
äldre kyrklig konst med sina höga träd
och sina gamla gravvårdar i gräset, har
erhållits genom att på sådant sätt taga
vara på ett gammalt trädbestånd.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
