Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms musikliv
Fot. Almberg &• Preinitz,
Scen 2ir F å g e l h an d l ar e n. Kungl. Teatern.
rande, och fröken Elly Holmberg som »den
snälla flickan» i sagan var just så blyg
och sipp och sedesam, som hon skulle
vara. I titelrollen utmärkte sig hr Börlin
genom sitt vackra utseende och sin smidiga
dans. Fågelhandlaren är intet betydande
konstverk och gör väl ej heller anspråk
på att vara det, musiken är långt från så
menlös som den lilla handlingen, den vill
tydligen förarga — och lyckas, men den
vill också roa -— och lyckas göra även
det. Och som en stor landsman till
ton-sättarinnan sagt: »Tous les genres sont
bons, hors le genre ennuyeux.»
Som en relativ nyhet kan betecknas
återupptagandet av Bizets enaktsopera
Djamileh, som ej givits här sedan 1899.
Libretton, av L. Gallet, som även skrivit
åtskilliga texter för Saint-Saëns och
Massenet, är grundad på Alfred de Mussets
mycket självsvåldiga ungdomsdikt Namouna.
Förf. har betydligt mildrat det frivola
elementet och tilldiktat en komisk figur.
Denna av Ernst Lundquist vackert och
smakfullt försvenskade text är föga
dramatisk och den obetydliga handlingen rätt
ointressant. Bizets musik bjuder många
tilltalande detaljer, en ofta smekande
me-lodik. en utsökt faktur, en på samma gång
diskret och färgrik instrumentation och
ställvis en pikant och på sin tid
överraskande harmonik, men dess grundfel är att
detta tonspråk är så föga personligt, av
den genialitet som präglar Carmen spåras
här så gott som intet. Underligt är att
detta lilla fina men ej betydande verk i
Bizets alstring omedelbart efterföljdes av
den mästeiliga musiken till Daudets
skådespel 1’Arlésienne, som man gärna ville
hoppas få återse på operascenen, om det
föreslagna, även av mig på annat håll
förordade samarbetet mellan våra kungl,
teatrar en gång komme till stånd. Djamilehs
musik är i likhet med Carmen starkt
eklektisk, kanske mest lyckade äro de i måttfullt
österländsk stil hållna numren såsom
ouverturen, den stämningsfulla inledningskören
utom scenen, Djamilehs s. k. ghazel och
dansscenen. Emellanåt märkas rätt banala
anklanger från äldre fransk
opéra-comique-stil. Att Paris-publiken vid operans första
uppförande (maj 1872) fann tonsättaren
anstucken av wagnerism verkar nu komiskt,
men man måste komma ihåg, att Wagners
konst då var nästan okänd i Frankrike.
En framstående kritiker (A. Jullit-n)
klandrade i stället Bizet för att han imiterade
Gounod, och detta torde ha mera fog.
Detta lilla partitur, som på sin tid ansågs
revolutionärt, finna vi nu ganska tamt och
en god del konventionellt; hör man samma
kväll Fågelhandlaren får man i stark
för-kortning en bild av den franska musikens
utveckling under ett halvsekel.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
