Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Sten Selander
rlNDSKUPOR — det är i
dem den gamla ädla,
romantiska, hemtrevliga fattigdomen
bor, »hel och ren», med
kvittrande kanariefåglar och små rörande
blommor i fönstersmygen. Något helt annat
alltså än den hätska, ouppfostrade
fattigdom, vilken håller till som inneboende i
hyreskasernernas smutsiga kök. Nu för tiden
ha ju vindskuporna tyvärr blivit ungefär
lika sällsynta som det slags människor,
vilka stilenligt skola bo i dem: gamla
alkoholiserade lektorer med barska ögonbryn
och känsliga hjärtan, gamla
Iavendeldof-tande fröknar med urblekt siden på
släktmöblerna och en urblekt kärlekssaga
någonstans i det förflutna och unga geniala
poeter med refuserade mästerverk i
skrivbordslådan och 79 öre i fickan. O I forna
tiders vindskupor, ni hålla på att dö ut,
precis som de ädla lektorerna, de fina
fröknarna och, framför allt, de geniala unga
poeterna. Numera sitta lektorerna inte i
sin stamsoffa på kaféet, utan i
kontrollstyrelsen, de fina fröknarna ha
antikvitetsaffär, och poeterna refusera andras
manuskript på tidningsredaktionerna.
Har man tur, kan man i alla fall träffa
på hela denna försvinnande miljö, det
visar oss Gurli Hertzman-Ericson i sin
roman Huset med vindskuporna. Poeten
saknas — man får ju inte begära för mycket
— men för övrigt råkar man just det slags
folk som måste finnas där. Visserligen äro
de åtskilligt moderniserade; den gamla
fröken tar kalla avrivningar, och den unga
hjältinnan, Lena Invenius, syr inte på
kors-stygnsbroderier under smäktande drömmar
om den fjärran älskade, utan är
självförsörjande och har ingen fjärran älskad alis.
Att hon då och då låter en viss yngre
mansperson kyssa sig beror mest på att
bakom honom hägrar en fridfull framtid i
fem rum och kök och på att varje ung
kvinna, hon må vara hur självförsörjande
som helst, dock har ett behov av ömhet
och smekningar. Och konsten — som ju
måste vara med någonstans i vindskuporna
—- företräds på ett skäligen bedrövligt sätt
av en misslyckad målare och hans slarviga
hustru, som lever på smörgåsar och minnen
från den tid, då hon trodde sig vara
skådespelerska.
Ingen av dessa är emellertid den
egentliga huvudpersonen; det är i stället unga
herr Tom, målarparets sorgligt försummade
son. Och han har förtjänsten av att man
läser boken med så stort nöje, som man
faktiskt gör. Han är en tvättäkta pojke,
trevlig utan att vara »söt» och full av
ostyrigt liv utan att urarta till någon sorts
Anderssonskans Kalle. Visserligen för han,
liksom hela hans omgivningar, tanken till
Dickens; men Dickens är ju ingen dålig
förebild, åtminstone inte då efterföljarna i
så hög grad som här skett förstått att
undvika den sentimentalitet och det
snusförnuft, som vidlåder så mycket av det han
skrivit.
Det må vara sant, att den fräna
verkligheten fått stanna vid porten till »Huset
med vindskuporna» och att skildringen
givet når högst i återgivandet av miljön;
trots att bl. a. Toms mor skjuter sig har
man en känsla av att det inte sker så värst
mycket i boken, till stor del beroende på
Gurli Hertzman-Ericson: Huset med vindskuponia. Sthlm, P. A. Norstedt & Söner.
Kristina Angel: Celia. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
Ernst Norlind: Bland tiggare och tänkare. Sthlm, Albert Bonnier.
Anna Lenah Elgström: Myrstacken. Sthlm, Albert Bonnier.
Elin Bolin: Den smala väge?i. Sthlm, Albert Bonnier.
Hjalmar Bergman: Jag, Ljung och Medardus. Sthlm, Albert Bonnier.
"279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
