Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den moderna bildkonsten i Finland. Av J. J. Tikkanen. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna bildkonsten i Finland
En sådan
begärlighet kunde däremot
skulpturen icke göra
räkning på.
Men svårigheterna
äro ju till för att
övervinnas och
skrämde icke en man av
Cygnæus’ romantiskt
storslagna art. Den
1804 avlidne
Abo-pro-fessorn Porthan, med
ärenamnet »finska
historieskrivningens fader», skulle ett
halvsekel efter sin död få
en värdig minnessten
på sin grav. För
Cygnæus var detta
uppslag »ein gefundenes
Fressen». Han
föreslog i stället en
min-nesstod, och med den
storstilade iver, som
var hans specialitet,
drev han sin mening
igenom. Penningarna
anskaffades genom
insamling. Men
konstnären ? Någon
bildhuggare fanns icke
mellan Ålands hav
och Systerbäck. Den
rätte mannen för det stora verket
upptäckte Cygnæus i en ung svensk
bildhuggare, Carl Eneas Sjöstrand (f. 1828, d.
1906), som redan tidigare fattat ett livligt
intresse för den finska fornsången och som
ej var svår att locka över till Finland, där
han mottogs med samma naiva beundran
som Ekman 11 år tidigare. Sjöstrand kom,
såg och segrade, reste efter ett år, d. v. s.
1857, till München och därifrån, med
den stora beställningen på fickan, till
Rom, där han modellerade Porthans
sittande monumentalstaty, vilken, gjuten i
31
Kullervo. Staty av Carl Eneas Sjöstrand.
1868.
I Ateneu7>i i Helsingfors.
brons, slutligen avtäcktes i Äbo 1864.
Ett år tidigare hade Sjöstrand definitivt
bosatt sig i Helsingfors. Hans
verksamhet både som konstnär och lärare fick
för den finska skulpturen samma
betydelse som Ekmans för måleriet. Att
hans kvarstannande i våra karga och
fattiga förhållanden blev lika lyckligt för
hans egen konst kan med allt skäl
betvivlas. Rik blev lönen i ingen händelse,
och att hans öde ej blev lika tragiskt
som Ekmans berodde helt visst på att
han själv var av ett solidare virke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
