Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Indisk historia. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
bort Alexanders indiska provinser mot
femhundra stridselefanter, som han behövde
mot sina kolleger i Syrien. Aven om inte
Alexanders indiska tåg haft mera
vittgående följder, har det åtminstone medfört
att elefanter kommo på modet i
medelhavsländerna — redan Pyrrhus hade sådana med
sig till Italien —, varigenom den
hellenistiska epokens arméer erhöllo den prägel
av orientalisk pomp, som man i brist på
bättre kan betrakta i Dorés illustrationer
till Makkabeerböckerna.
Kort efter Alexanders infall blomstrade
det stora Mauryariket upp, det första på
indisk mark om vilket man har någon
nämnvärd kunskap. Chandragupta, dess
grundare, störtade den gamla Nandaätten,
skapade en stark militärmakt och lade
större delen av Indien under sin spira.
Delvis förorsakades hans framgångar av
hans ministers, brahmanen Chanakyas,
statskonst, som var av fördomsfriaste slag.
Denne minister har efterlämnat en
statslära eller handbok i tyranni, bevarad till
våra dagar; att döma av citat skulle
varken Machiavelli eller Philippe de
Commy-nes haft något nämnvärt att tillägga i
ämnet. Rikets huvudstad var Pataliputra vid
nedre Ganges; greken Megasthenes
vistades där såsom seleukidisk ambassadör och
skrev antikens standardverk om Indien.
Sedan Chandragupta under lång tid övat
ett strängt och framgångsrikt tyranni,
abdikerade han och blev jainamunk samt
tog slutligen livet av sig med frivillig
svält enligt denna sekts bruk, — en Sulla
eller Karl V i orientalisk version. Hans
sonson var den store Asoka, en av
historiens märkvärdigaste gestalter och den ende
fornindiske härskare som framträder med
personliga drag; hans talrika inskrifter ha
efterhand återfunnits över hela Indien, från
Afghanistan till Mysore, visande att han
härskade över ett allindiskt kejsardöme av
en utsträckning som sedermera ej nåtts
förrän under engelsmännen. Han var
buddhist och sökte med iver förverkliga denna
läras etik; hans edikt äro fulla av
förmaningar till rättvisa och mildhet; de andas
en oskrymtad fromhet och osjälviskhet, som
förnimmes sällsamt från en asiatisk despot.
Med ali sin idealitet var Asoka samtidigt
en dugande härskare; däri sticker han
skarpt av mot en sådan besläktad ande
som egyptiern Achenaton, vilken också
var stor såsom moralist och ideolog men
såsom kejsare en sorglig odåga.
Asokas förverkligande av frid och
rättvisa blev, som alla liknande försök hittills,
endast av kort varaktighet. Efter hans död
föll Mauryariket sönder, och en tid full
av krig och förvirring tog vid. Landet
fylldes av småfurstar, och över gränserna
sköljde allsköns löst folk in. En del
grekisk-baktriska äventyrare tumlade om i
Induslandet under oklara förhållanden, grundade
småriken och lärde hinduerna hellenistisk
skulptur samt slogos inbördes, — alla
fullständigt obskyra nu och sorgebarn för
kronologerna men med ett aktat namn
inom numismatiken på grund av sin
eleganta myntprägling; samtidigt trängde
parther och saker genom passen, hungriga
efter rov; varpå slutligen strax efter vår
tideräknings början alla dessa spolades
bort av turkiska stammar, kallade yueh-chi,
som opererade i större stil och lade under
sig nästan hela Hindostan. Sedan dessa
under ett antal generationer styrt landet
med svärd och hästpiskor för att därefter
förfalla, söndras och drivas bort, inföll
med det nationella nordindiska Guptariket
en politisk och kulturell guldålder,
sträckande sig över fjärde och femte
århundradena. Framstående monarker, som åter
höllo hov i det gamla Pataliputra, regerade
nu med vishet och tolerans, fred rådde i
landet, kloster och filosofskolor blomstrade.
Arkitektur och dramatik hade nu sin
klassiska tid; det var vid Guptahovet
Kali-dasa, Indiens största skald, levde.
Bud-dhistiska resenärer från Kina, som
genomkorsade landet för att samla heliga texter
eller för att, liksom den röde laman i Kim,
vallfärda till buddhismens heliga orter och
följa de Välsignade Fötternas Väg, ha
efterlämnat reseberättelser, vittnande om
landets välstånd och höga kultur. Under
fem generationer av dugand^ härskare
vidmakthölls Guptarikets glans; därpå
kommo hunnerna, och allt gick överända.
Sedan dess har någon mera betydande
ståt av nationellt hinduisk karaktär aldrig
existerat i norra Indien.
Indien kan så till vida sägas ha haft
tur med hunnerna som det efter allt att
döma fick på sin lott rasens blomma och
aristokrati; ty under det att skarorna, som
redo över Europa med Attila och Baian,
bevarats i världsdelens medvetande som
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
