Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Änkan i Windsor. Av Knut Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Änkan i Windsor
Tysklands parti med sådan hetta, att
brevväxlingen med hennes mor ibland
kunde anta formen av en ganska krigisk
notväxling. Men hon ogillade från början
Bismarcks politik; hon hade den engelska
liberalismen i blodet, och hennes man
delade hennes aversion för det
preussiska ämbetsmannaväsendet. Från
England var hon dessutom van vid att
kungliga personer behandlades som kungliga;
hennes första intryck av Bismarck var
att han var en grov tölp, och intrycket
blev bestående. Redan 1863 börjar hon
skriva och beklaga sig över Bismarcks
nonchalanta och ohövliga sätt; vad hon
har att berätta är onekligen starkt även
för den som har mycket måttliga anspråk
på etikett. Drottning Victoria blev utom
sig; så behandlar man icke drottningens
av England dotter. Men det inverkade
knappast på hennes allmänna ställning till
Tyskland. Hon visste, att Preussens
drottning — i likhet med de flesta tyska
furstarna — fullkomligt var överens med
henne i fråga om Bismarck; man
tröstade sig med att junkern var en tillfällig
politisk företeelse, som snart skulle
försvinna.
Sålunda tog Victoria deciderat
Tysklands parti i Schleswig-Holsteinska
konflikten; att England icke intervenerade
till förmån för Danmark var i stor
utsträckning hennes förtjänst — eller fel.
Palmerston och Russel, d. v. s.
premierministern och utrikesministern, hade, om
de fått hållas, utan tvivel förhindrat
annektionen; prinsen av Wales var
genom sin brud fullständigt intagen till
Danmarks förmån, och under dansk-tyska
kriget grundlades en gång för alla hans
utrikespolitiska sympatier. Men Victoria
var ståndaktig. En smula formalist som
hon var, fäste hon sig först och främst
vid att Danmark hade en del gamla
förbindelser emot sig.
Men det blev snart annorlunda. Bis-
Furst Bismarck.
marek visade sig icke vara en tillfällig
företeelse; han tycktes tvärtom vara
framtiden förkroppsligad. Victoria fick höra,
att han planerade ett krig mot
Österrike; drottningen av Preussen meddelade,
att hennes gemål, kung Wilhelm, kommit
totalt i beroende av »en slug och
hänsynslös man, som alldeles förvandlat
honom och mot vilken det tyvärr ej
gives någon hjälp». Bismarck synes själv
föga vinnlagt sig om diplomatisk
tystlåtenhet. Till engelske ambassadören i
Berlin sade han öppet, att han fruktade
att en akut sjuklighet skulle hindra
honom att driva igenom det nya krig
han planerat. Det var mörka
framtidsperspektiv. Redan 1864 kallar Victoria
i brev till kungen av Belgien preussarna
»atrocious» och »odious». I
korrespondensen med preussiska kungafamiljen
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
