Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Värmländingarnes kompositör. Av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V ä r m. I än d i n g a r n e. Frän f r i l u f t s upp f ö r an d e t pà Skansen 1921.
Vä rmlä n din gam es ko vi fi o s itö r
Av Ane Randel
J ÖN DAGEN den 2 februari 1919
var på visst sätt en märkesdag
i den svenska teaterhistorien.
Då uppfördes nämligen F. A.
Dahlgrens sorglustiga tal-, sång- och
dansspel Wermlänningarne med Andreas
Randels musik på Kungliga teatern för
500 :e gången. Nu har siffran stigit över
600, men räknar man med alla
uppföran-dena ute i landsorten, skall man lätt
komma upp till denna siffra många gånger 0111.
Dagen blev också en klang- och
jubeldag av första ordningen. Förr om åren
hade man nog slarvat igenom »det gamla
hederliga stycket», som det vanligen
brukar heta, med svaga rollbesättningar och
förminskad orkester. Värmländingarne dra
ju alltid fullt hus ändå till matineerna
kring jul och nyår — varför skulle man
då göra sig särskilt besvär ?
Det var alltså utan minsta tvekan en av
Operans stora dagar, då tacksamhet,
beundran och andra vackra känslor stämt
möte som ackompanjemang till alla
trohjärtade tårar över Eriks och Annas
vemodiga kärlekssaga. Till sist arrangerades
på scenen en apoteos. Det blev en ståtlig
slutscen med »Fredrek på Ransätts» byst,
omgiven av kvällens alla sceniska
värm-ländingar samt virad med lager och
blommor. Ett tal hölls för författarens minne,
och så följde Du gamla, du fria, fanfarer
och inropningar i all oändlighet.
Blott en var bortglömd vid jubelfesten:
kompositören-arrangören. Hans namn
framandades icke ens vid den stora
apoteosen. Och dock ha under tidernas lopp
personer med musikalisk auktoritet, smak
och kritiskt omdöme framhållit, att en av
förklaringarna till detta gamla
folkskådespels hart när ofattliga livskraft och
publikynnest är den vackra, smakfullt och
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
