Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sinclair Lewis och problemet Amerika. Av Kjell Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kj ell S t r ö m b er g
mentalitet, the vittage virus i Main Street
(1920) och the city virus i Babbitt (1922),
renodlad i Elmer Gantry (1927), som han
obestridligen når högst. Han är därvid icke
utan europeiska föregångare och
impulsgivare, och Europa kan eller har åtminstone
kunnat uppvisa lika monumentala exemplar av
homo sapiens i de avarter, som Sinclair Lewis
med förkärlek drivit jakt på i Amerika. De
äro herrar där, men de äro det icke ännu,
i varje fall icke överallt och ingenstädes i
lika hög grad bland Europas folk. Icke förty
fortgår standardiseringsverket, och det är
fara värt, att det fixeras på en lika låg
medelnivå, sedan Europa gjorts safe for
dc-mocracy, som det så vackert heter, och
sedan den kommersialiserade pressen, den
breda publikens förnämsta kunskapskälla, även
här i stor utsträckning uppgivit sin fria
yttranderätt.
II.
Detta är alltså den allmänna miljön i
ljuset av Sinclair Lewis’ erfarenheter; det
återstår att undersöka, hur några enskilda
personligheter, som skapat den, färgats därav
eller reagerat däremot, ta sig ut i hans mera
representativa verk. Namnen på hans
amerikanska hjältar — med och utan ironiskt
citationstecken — begagnas redan flitigt som
appellativ på bägge sidor om Atlanten. Det är
resultatet av knappa tio års arbete — snabbare
och mer fullständigt har knappast någon
författare internationellt slagit igenom. Men det
är heller icke vanligt, att ett högaktuellt stoff
stöpes i litterär form med så mycken talang,
medan det ännu är brännande. Problemet
Amerika är långt angelägnare att lösa än
problemet Ryssland för det sjuka Europa, illa
klämt mellan sköldarna, och det är dessutom
helt visst betydligt lättare att ställa upp i
en hyfsad ekvation utan alltför många
obekanta, eftersom man slipper ta Asien med i
räkningen.
Hjältinnan i Main Street, den lilla
doktorsfrun Carol Kennicott, söker förgäves slå ett
hål i den mur av brackig självbelåtenhet,
tryckande bönemötesstämning och räddhågat
konventionellt hyckleri, som omger henne.
Hon har många europeiska systrar —
Flauberts fru Bovary är en, Ernst Ahlgrens fru
Marianne är en annan, och de ha kämpat
samma kamp under likartade förhållanden var
i sin stad, ej så olik Gopher Prairie, fast den
ena är att söka i det franska Normandie, den
andra på skånska slätten. Det vore lätt att
mångfaldiga exemplen, men de anförda äro
representativa nog. Hon är en drömmerska,
och när vi först göra hennes bekantskap,
intar hon en symbolisk attityd på en kulle viel
Mississippi, med fladdrande kjolar och lockar,
en upprorisk flickunge på platsen för ett
gammalt indianläger i graciös silhuett mot den
kornblå horisonten. Hon dricker den friska
luften som hon en gång hoppas få dricka
livet i fulla drag, stirrande bort mot
skyskrapornas glimmande fönster i Minneapolis
och St. Paul, de stora tvillingstäderna i
vetedistriktet, där björnar för icke länge sedan
fälldes med yxa i skogsbackarna. Både den
plastiska uppställningen och det historiska
perspektivet är i god överensstämmelse med
gammal europeisk tradition att börja böcker.
Carol Kennicott drömmer om New Yorks
härligheter med lyxbilar, guldglänsande
butiker och flammande teaterfasader som fru
Bovary om romantikens idylliska Paris, men
hon får nöja sig med att se Pacificexpressen
rusa förbi som »en pil av gyllne lågor». Hon
upplever sin romantiska lilla kärlekshistoria,
som inte är någon historia, med en
barberar-yngling, vilken hon omsider återser i en
biroll på den vita duken, med en smula äckel
åt det hela. En vacker dag får hon infallet
att spela Nora i dockhemmet, som blivit
henne outhärdligt, och stadens skvallertanter
komma i rörelse. »De trodde inte sina öron,
när de hörde, att en riktig livslevande
människa, som bodde i Minnesota och var gift
med en av deras egna, verkligen kunde tro,
att skilsmässor inte alltid äro omoraliska,
att oäkta barn inte äro hemsökta av någon
särskild form av förbannelse, att det finns
andra etiska rättesnören än den judiska
bibeln, att människor kunna dricka vin och
ändå undgå att dö i rännstenen, att
kapitalistiska varudistributionssystem voro okända i
Edens lustgård, att det finns evangeliska
präster som acceptera evolutionsläran, att
det finns hederliga personer som inte alltid
rösta på republikanerna, att tjocka
flanellunderkläder inte brukas över hela jordklotet
och att en fiol inte måste locka till synd i
motsats mot en kyrkorgel.» Men hon vågar
icke löpa linan ut, och hon återvänder
ångerköpt till man och barn och skvallertanter i
den lilla präriestaden efter sin eskapad ut i
stora världen som hemlös självförsörjande
liten kontorsråtta.
Perspektivet vidgar sig i Babbitt, som
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
