- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
120

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

Fot. L. Huch.

Astrid Torssell och Sture
Lager w ali i Etienne.

liksom det ibland, dock uteslutande i pjäser,
förekommande »Fru baronessan», använt om
en friherrinna, ytterligare en Hjalmar
Berg-mans-krumelur, ty titeln »Hans Nåd baronen»
hör väl i Sverige numera endast till
fantasiens värld. Sandborgs solida, mångskiftande
spel och äkta humor beredde verklig
tillfredsställelse. Det var en ny skådespelartyp, som
föreföll kunna komma upp i första ledet. Man
blev också glad över de moment av äkta
svenskhet, som lyste fram på många ställen
i skådespelet.

Änkedomprostinnan Hyltenius, baronens
syster—Tollie Zellman var ett stycke, som det
väl knappast var troligt att han kunde tvinga
till något i och för sig själv så fjolligt och
omöjligt som titelbortläggning med en
underordnad. Det var ytterligare en av författarens
krumelurer. Hovmästaren Vickberg—Ludvig
Gentzel visade sig vara en
karaktärsskådespelare och inte bara en lustigkurre. Han
gjorde av rollen en personlighet och gav typen
något av värde under de spattbrutna
åtbörderna. Fröken Anna Lindahls älskliga friska
flicktyp kom oss att för tillfället glömma
många av orimligheterna, som författaren

spunnit också omkring hennes person.
Stycket hade en betydande framgång.

I Lilla konserthussalen, betydligt lämpligare
för teaterföreställningar än stora salen, gavs
»Cancion de Cuna» av G. Martinez Sierra,
översatt av Edvard Alkman. Han kan också
översätta från spanskan och det mycket bra.
Pjäsen kallas här Nunnornas barn, men man
kunde mycket väl använda sig av direkt
översättning från spanskan och kalla den
»Vaggvisan», ty ett oskadligare och oskyldigare
sömnmedel är svårt att finna. Det jollrades i
två akter och dessutom i ett mellanspel.
Stycket var lyckat uppsatt av Sandro Malmquist
och handlar om, hur i ett dominikanskt
nunnekloster nunnorna upptaga ett hittebarn som
sitt eget och uppfostra det, tills flickan nått
äktenskapsåldern. Det finns förståndigt folk,
bland dem översättaren, som anse stycket ha
förtjänster, och kanske återger det några
sidor av nunneklostermentaliteten på ett
riktigt sätt. Jag påminner mig, att Karl Joris
Huysmans före sin omvändelse till
katolicismen berättar i sin bok »A Rebours» om en
otäck herre, som läser vissa katolska
flickböcker för att glädja sig åt deras nästan
opejlbara enfald. Det var G. Martinez Sierra
som skrev det kvicka, originella, äktspanska
stycket »En augustinattsdröm», här kallat
»Halmhatten».

Étienne, komedi av Jacques Deval, gavs
också i Lilla konserthussalen. Pjäsens miljö
var ej lika idealistisk som den med nunnorna,
men en profan person, även om han
ingalunda är mefistofelisk, kände sig där mera
hemmastadd.

En omkring sextonårig skolgosse med
ganska dåliga betyg, Étienne, vördar och älskar
sin mor och avskyr sin synnerligen otrevlige
fader både för dennes hårda och orättvisa sätt
mot honom och för att han med sina
ständiga fruntimmershistorier pinar modern. Hur
mycket roligare än att se nunnornas blyga
förvirring över att ha tittat på en bit av en
söndrig spegel var det ej att få vara med
om gossens angenäma förbluffelse över en
nästan ögonblicklig seger, då han grep sig
an med sin faders sista förtjusning, en ryska
med »bred natur» på det erotiska området.
En kort viktoria blev det emellertid, och
mamman måste snart trösta den lille sympatiske
grabben, som med sin målbrottsröst och fransk
talförhet förkunnar sin oförgripliga mening
om den stora kärleken och dess evighetskrav.

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free