- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
657

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk skönlitteratur i Finland

ger skillnaden mellan gammal förfinad fransk
kultur och nordisk klumpighet och brist på
intellektualitet i dagen. »Dilettantismen» var
en orolig prövning av tankens och känslans
alla möjligheter, en kameleontartad växling
av syn- och ståndpunkter från dag till dag,
med ett dovt ackompanjemang av vissheten om
vetenskapens bankrutt och
sanningssträvandets utmynnande i intet; i norden var
flanörfilosofin så gott som renons på tankar och
rörde sig mest om hur intellektuellt föga
märkvärdiga personer småningom dränkte sig
och sina bekymmer i massor av alkohol.
Tankar å ena sidan och sprit å andra voro de
berusningsmedel, som bragte de unga männen
på fall hos Bourget, Barrès och Gide i
Frankrike och hos Mikael Lybeck, Torsten
Helsin-gius och Gustav Alm i Finland. I Finland fick
flanörfilosofin en bakgrund av storstrejkens
skärande vittnesbörd om falskheten i den
ru-nebergsk-topelianska bilden av det laglydiga,
ädla och fridsälskande finländska folket, de
mörknande framtidsutsikterna för den
svenska ungdomen och den ryska
förtryckspolitiken, som med sin murbräcka bröt ned den
ena forskansningen efter den andra i
Finlands självstyrelse. Men detta var moment,
som icke utnyttjades av den tidens diktare,
vilka stodo alltför nära verkligheten.

Hjalmar Dahls bok ger en ung mans
Lehr-och Wanderjahre i Finland under detta
århundrades första decennium, ända från
februarimanifestet till världskriget, med den
politiska bakgrunden invävd med Erik
Åmarks erotiska upplevelser, hans första rus
och restaurangsitserna på Opris och Catani.
Det speciella i detta fall är att Dahls hjälte
är uppvuxen i Viborg, alltså utanför det
svenska språkområdet. Som barn erfar han
en tillfällig kontakt med Ryssland och
ryssarna, med denna slaviska mjukhet och litet
slarviga elegans — allt detta som skildras
av författare från gränstrakterna, ända från
Jac. Ahrenberg till den unge finske
författaren Unto Seppänen. Erik Åmark växer
sålunda upp i en omgivning, som talar ett
annat språk än han själv och där han är en
utböling, trots den förtrogenhet, som
skapas genom den dagliga kontakten under
barndomens känsliga period. Men han är lika
främmande för de nyländska studenterna i
Helsingfors, som tala om den svenske
bonden och se en grund för svenskhetens
fortbestånd i Finland i den svenska jordens
bevarande i svenska händer —- detta är få-

vitskt tal för en ung student, som aldrig sett
en svensktalande bonde, utan bara finska
bönder. Erik Åmark kan med dubbelt skäl
citera Tavaststjernas gripande ord, som ge den
finlandssvenska överklassens isolering:

Giv mig ett språk och giv mig ett land,

giv mig att älska älskade band,

giv mig en krets, till vilken jag hör,

giv mig ett mål att stupa för!

Dahl för som sagt sin bok ända fram till
världskriget, och man anar att han i den
följande del han ställer i utsikt skall skildra
hur den nye aktivisten, jägaren, födes ur
flanörens skepnad. Genom sin bok ger han
sålunda ett intressant »document humain»
till sin samtids historia. Det är ur denna
synpunkt hans bok framför allt har värde; som
diktverk rör den sig alltför mycket på
all-männingarnas mark; hans figurer äro mera
schematiska tidstyper än levande människor;
det är någonting lätt journalistiskt över
skildringen, vilket bl. a. tar sig uttryck i
författarens kyligt ironiska noli me
tangereattityd gentemot hans hjälte: »Vi som äro så
kloka, gode läsare, vi kunna skaka på
huvudet åt hela denna lycka som den unge mannen
trodde sig ha funnit» .. .

Eirik Hornborgs skönlitterära produktion
sönderfaller, sedd i fågelperspektiv, i två
delar: skildringar som inspirerats av
sjömanslivet och skildringar som bygga på historien.
Hans roman om finlandssvenskarnas öden
Borgungarna, av vilken andra delen
Hövdinganamnet utkom senaste år, hör till den
sistnämnda gruppen, men bär också ett
inslag av vikingafärdernas havsromantik. Att
just »Hövdinganamnet» är en historisk
roman är ganska naturligt i betraktande av att
Hornborg f. n. är sysselsatt med
utarbetandet av sitt stora verk om Finlands historia.
»Hövdinganamnet» handlar om striden
mellan de kristna svenska kolonisterna i Finland
och de hedniska karelarna. Det är en kamp
mellan förnuft och civilisation å ena och
ödemarkens vilda instinkter å andra sidan.
Härigenom blir Hornborgs roman även en dikt
om de starka strömdragen i den finska
folksjälen: om ali den seghet, varmed bonden
Pavo uppodlat kärren, och om den
våldsamhet, som slumrar på botten av hans själ.

Den unge Bengt Sigfridsson slites mellan
sin kärlek till hembygden och sin längtan till
rikare länder och mildare andliga klimat —

42 — Ord och Bild, 41:11 årg.

657

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:24 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free