Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Horatius. Oderna och epistlarna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horatius
tänkespråksvisdomen från andra boken
repeteras, fastän i hårdare klanger och
stramare sentenser, med tonvikten mer
energiskt lagd på vinningslystnadens och
njutningsjäktets fåfänglighet: ingen flyr undan
sig själv, ryttaren har den svarta Oron på
sadelknappen. Men i andra satsen kommer
ett nytt motiv in: Imperiets fortbestånd,
den romerska odlingens självhävdelse mot
barbarer och orientaler, kräver ett
återvändande till traditionens beskaste
kraftkällor; pansrade sentenser och blodtörstiga
metaforer trängas i programdikten om hur
det nya släktets fostran bör ske som de
uräldsta fädernas i strapatser och
umbäranden och vapenövningar; därigenom skola
alstras trofasta, tystlåtna och
dödsföraktande män, vilkas alla dygder och
dugligheter äro självfallna utflöden av Virtus,
den gammalromerska Mandomen. På
Virtus ensam skall uppfostran taga sikte: det
blir kultgudomen i mysterierna. Den som
besjälas av Virtus, har brutit sig ut ur
småintressenas spel i samhällslivet, och han
besegrar livets begränsning genom att våga
det omöjliga:
Mandomen vet ej av att bli röstad ner.
Dess äretecken sudlas av ingen fläck.
Dess ledarställning äventyras
ej av hur folkgunstens vindar blåsa.
Mandomen ger f ört j än thet som icke dör.
Mot himlen går dess anlopp på vägrad stråt.
Från folkets vimmel, från den svarta
myllan den lyfter på starka vingar . . .
Detta är alltså trosbekännelsen.
Fortfarande ritualenligt föredragas i de tre
följande satserna de heliga texterna,
grekernas hieroi logoi, som bestyrka tron med
förebildliga myter. Men dessförinnan har,
i anslaget till tredje satsen, Virtus fått
nytt innehåll. Det är icke enbart den
hora-tianska klokheten och den krigiska kraften
som inneslutas i definitionen: »Rättrådig,
fast i vad han beslöt, en man ...» En
moralisk kvalitet av det slag stoikerna sökt
bestämma, ger karaktären åt den ideale
romaren, som
om universum störtar samman,
orädd skall träffas av alltets spillror.
Den första myten ger belägg på hjältarnas
himmelsfärd. Den trofaste Pollux och den
vandrande Hercules ha kämpat sig upp till
himlen, och i deras sällskap ser siaren i
framtiden Augustus (endast i
Romareodena benämnes han med hedersnamnet
ensamt, varmed antydes, att det är fråga
om den gudom, den genius, som uppenbarat
sig i kejsarens verk). Men den romerska
mandomens förebild är fader Romulus;
hans himmelsfärd gestaltas som en exakt
motsvarighet till den grekiske Herakles’
apoteos. Även mot Romulus, trojanernas
ättling, har himladrottningen Iuno varit
gramse. I ett stort försoningstal hälsar hon
Romulus välkommen och varslar om en
stor framtid för hans folk; men hon
motiverar också sin vrede och ställer villkor för
sin nåd. Troia fick plikta för sina härskares
svekfullhet och njutningslystnad. För det
romerska rikets härlighet och
maktutveckling finns ingen gräns — därest romarna
ej förmätet låta det grusade Troia stå upp
igen. Den dag sådant sker skall Iuppiters
gemål och syster själv föra segrande horder
mot Capitolium och göra Rom till ett andra
Ilion . . . Och här hejdar sig författaren
mitt i visionen, för att med en konstfullt
stammande ursäkt påpeka att han ju bara
är poeten Flaccus. Vid onda varsel får
nämligen icke hierofanten dröja. Men myten
hade redan uttryckt det centrala motivet
i Augustus’ samhällsverk. Det hade gått
rykten om Iulius Caesar, att han umgicks
med planer att förlägga rikshuvudstaden
till den plats där Troia stått. Detta är vad
Iunos tal bokstavligen syftar på; men
innebörden är, att Augustus’ nya Rom
högtidligt avsvär sig Caesars tendenser att
förvandla Imperiet till ett hellenistiskt
kungarike, där Italien och Rom snart skulle blivit
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
