Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Glömd svensk diktning i Österväg. Av Edvin Lagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stor m moln över Aiboland.
Glömd svensk diktning i Östervåg
Av E dv in Lagman
S __ILOS de hårda ödenas folk blommar
icke dikten så som i ett rikt och fredligt land.
Men den svenska lyran har dock strängats
på andra sidan Östersjön. Bland de några
tusen svenskar på Estlands kuster och öar
finns det män, som tolkat folkets själ och
givit den diktens form. Denna diktning är ej
stor och rik, den har aldrig i sin helhet
publicerats och kommit till yttervärldens
kännedom, men den lever i ett par små verk och
framför allt i handskrifter, som diktarna
själva i sin tillbakadragenhet ej låtit komma
inför allmänheten. Det är ej lätt att komma
dessa män inpå livet och få del av de tankar
och stämningar de nedlagt i sina dikter, men
ett par års arbete har dock som resultat gett
mig en tämligen god översikt över det poetiska
material, som finns att tillgå ute i Estlands
svenskbygd.
Det är den karga markens och det hårda
livets folk som bor därborta. Och de
diktblomster som spira där ha samma karaktär.
Dock är det ej folkets öden, som utgöra huvud-
motivet för diktarna, utan fastmer
naturkänslan, samhörigheten med jorden, havet,
skogen, bygden. Innerst inne sitter det man
knappast skulle väntat av det trägna och för
realiteter vakna arbetsfolket — romantiken
och grubbleriet. Hos alla ligger väl det
nationella medvetandet i öppen dag och det tar
sig starka och hängivna uttryck hos bygdens
skalder, men de veka tongångarna komma
dock fram överallt. Särskilt märkes detta i
förhållandet till naturen, som i den
estlandssvenske diktarens ögon blir ett besjälat väsen,
med vilket han lever i intim förening.
Mera realistisk ter sig bygdeskildringen,
vilken företrädes av ett vägande namn,
bekant i bygdemålsforskarnas krets, nämligen
Matts Ekman. Denne ger oss synnerligen
färgstarka och karakteristiska bilder från
den bygd, där han själv växt upp, levat sitt
liv och dött. Jämsides med honom stå några
andra, vilka han ställer i skuggan genom sin
konsts äkthet men vilka dock för en
rikssvensk äro mera tillgängliga, emedan de
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
