Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tre dikter. Ur Divan-i-Schems-i-Tebriz. Av Jalal-ed-din Rumi 1207—1273. Översättning efter Hadland Davis av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Ur Diva n=i=S c hem s-i=Te bviz
Av jälàl-ed-din rümi
1207-1273
i
I går afton gav jag en stjärna budskap till dig:
Framför min vördnad, sade jag, till henne, den månliknande.
Jag bugade mig, jag sade: Bär denna min vördnad till solen
som med sin eld får hårda klippan att brinna.
Jag blottade bröstet, jag visade såren för den:
Bär bud från mig, så sade jag, upp till den kära vars dryck är blod.
Jag vaggade av och an så att barnet, mitt hjärta, måtte få sova:
Ett barn får ju sova om man gungar på vaggan.
Ge mitt hjärtebarn mjölk, förskona oss från dess tårar,
du som var stund ger hundra hjälp, elända som jag.
Hjärtats hem är först och sist din stad av förening:
Hur länge håller du ännu i landsflykt detta hemlösa hjärta.
II
Jag var till på den dag då ännu inte namn var till
eller ett spår av något skapat levande med namn.
Av mig blev namn och nämnda gjorda synliga
den dag då ännu inte »jag» och »vi» var till.
Spetsen på den älskades lock blev, som till ett tecken, gjord till plats för uppenbarelse
ändå fanns inte spetsen på den locken till.
På alla håll och kanter: Kors och kristna.
Jag såg mig omkring: Han fanns inte på korset.
Jag gick till avgudatemplet, till den gamla pagoden.
Där syntes inte ett spår.
Jag gick till bergen i Herat, i Qandahar.
Jag såg: I berg och dalar fanns han inte.
Jag blickade in i mitt eget hjärta.
Där såg jag honom. Han var inte annorstädes.
30—O d och Bild, 53:e årg. -a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
