- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
573

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den unge Oscar Le vert in

Av Anna Levertin

II.

MA J 1881 tog Oscar studenten med
betyget »godkänd», som ju var ganska svagt för
en så framstående elev, men han hade i
svenskan valt ett ämne som alls icke låg för
honom, Köpenhamns belägring av Karl X
Gustaf. Varför? Kanske han just ville
övervinna dess svårigheter. Och i matematiken
blev han underkänd. Det var en vetenskap
som han hatade, och han skrev en sonett om
den i vilken han förklarade att Lucifer
enkom uppfunnit den för att pina
människobarnen. —- I och för boken om Linné, på
vilken han skrev vid sin bortgång 1906, hade
han dock, hur arbetsamt det än var för
honom, sökt komma matematiken litet in på
livet.

»Det hade bara felats», skriver hans
biograf Verner Söderhjelm, »att matematiken
stängt universitetet för Oscar Levertin!»

Ja, hans bana hade i så fall blivit en annan
— men dock icke mindre betydelsefull. Han
hade då helt kunnat ägna sig åt sin diktning
i stället för att, som var fallet, stjäla sig
härtill när han hade någon extra stund,
såsom när han åkte på tåg eller höll sig hemma
för något tillfälligt illamående samt under
den korta sommarferie han unnade sig.

Strax efter det Oscar tagit studenten
—-någon affär gjordes ej härav i hemmet —
reste mamma med mig och bror Lars som fått
lungförtätning till kurorten Modum i Norge.
Oscar skulle vara hemma hos pappa i
Stockholm, men då han också hostade och
krass-lade, tyckte doktor Levertin att det var bäst
även sända honom ditupp.

Dagen efter ankomsten spottade han blod
sedan han spelat ett parti käglor med sin
bror. Han blev sängliggande en lång, orolig
vecka då mamma ej vek ifrån honom, och
alla kurgästerna var så deltagande.
Föreståndarinnan för restauranten kom upp och
förklarade att hon enkom för hans räkning låtit
steka et hönsebörn med persille i rumpen,
vilket uttryck fick honom så att skratta
att mamma blev rädd för bröstet. När han

kom upp igen, tog flera unga damer honom
under sina vingars skugga och han läste högt
för dem. Den vackraste var en fröken Heise,
en ståtlig norsk typ till vilken han skrev
vers. Ja, jag tror att hon nästan kom honom
att glömma kusin Emma på Vårgårda, som
han svärmat för somrarna 78—79 när han
var informator »i denna oas» och om vilken
han skriver till vännen Kalle Sevon »jag är
och blir betagen!». Henne tillägnade han
ömma dikter, som hon ansåg sig böra bränna,
när hon snart efteråt gifte sig. Så noga var
man den tiden!

I det hela taget tycks föremålen för hans
dyrkan växla, ty sommaren innan
studentexamen var han informator på Adelsö hos
en familj Isoz, och, berättar han nu för
Hamberg, där var ju enformigt men »ein
Bisschen Liebe» var det även här.

Vid återkomsten till Stockholm från
Modum konsulterades professor Bruzelius,
den store bröstläkaren på åttitalet, och
denne förklarade att Oscars ena lunga var
angripen och ansåg rådligast att han fick
vistas över vintern i södern. Pappa och
mamma blev mycket uppskrämda och även
farbror Carl, som haft en son som dött i
lungsot nere vid Rivieran. Mormor var
genast villig att stå för alla kostnaderna, och
då föräldrarna på inga villkor ville sända
iväg honom ensam, lyckades det läkaren att
skaffa lämpligt ressällskap, nämligen
pappers-handlar Frans Svanström som med tre barn
och en väninna till dem skulle resa ner till
södra Frankrike.

När grosshandlar Svanström berättade
detta för sina ungdomar, utstötte de ett
härskri, de hade så glatt sig åt denna resa
och nu skulle allt bli fördärvat genom ett
främmande element! Men deras far, som för
resten var en ovanligt fin och begåvad man,
förklarade att man måste vara hjälpsam vid
ett tillfälle som detta — och han hade
dessutom givit sitt löfte. Inom parentes var
grosshandlar Svanström en farlig konkurrent

573

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free