Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sanke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sänke
— 710 —
Saxorden
roop Och sancker theras tårar ihoop. Ders.
v. 375. Jfr Sam ka.
Sänke, se S a n k.
Sanklada, tr. Öfverlästa, lasta farkost
så att han kan gå i sänk. the vpfylte bådha
båtanar (med fisk) så at the wore sankladde.
O. Petri 2 Post. 124 b.
Sankta, tr. Heliggöra, kanonisera, the
honom (Joh. Döparen) til en Christum, Eliam
eller Propheta gerna sancta wille, om han
wille halla medh them (Judarnes prester).
P. Erici 1:27 b. Så haffuer och Påwen
sanctat många otrogna j himmelen. 1:51 a.
Sann, adj. iagh sägher idher för sant
(sannerligen säger jag eder). Matth. 5:18.
the äre få som weta rett åtskildnat emellom
thet som sant är, och thet som äro sanno
(det sanna) lijkt. L. Petri Vigv. C 5 b.
Sann, m(?). Sanning, redlighet. [Fsv.
san, f., sänder, m., Isl. sannr, m.] Jagh må
säya tigh för sann, at... L. Petri Dial. om
nattv. G 6 a. Förvist iagh suär uppå min
san (på min ära). Tisbe 44. Jagh skal thet
hämpna, på min san. R. Foss 299. Hvadh
hon migh befaller och begär, Thet gör iagh
gerna uppå min sann. Ders. 597.
Sannfärdig, adj. Sann, verklig. At
misstro sig sjelf är dygdens sannfärdiga
sköldemärke. Dalin Vitt. II. 6:45.
Sanning, f. 1. Verklighet, (the) befwnne
at so (så) i sanningen ær som hon tha sade.
Gust. 1 reg. 1:238. j sanningenne haffuer
Herren sendt migh til idher. Jer. 26:15. —
2. Redlighet, wij oss beplictadh hadhæ vidh
vor sanning och godhæ tro. HSH 19:48
(1505). widt wåre sanning och christeligha
tro. Gust. 1 reg. 8:242.
Sannmätig, adj. Sanningsenlig, thet är
sanmätigt, at the Romare hafve ther
bekommit en stoor segher. Schroderus Liv. 579.
Sannsagare, m. Spåman. [T. [-wahr-sager.]-] {+wahr-
sager.]+} P. J. Gothus Fastapred. 593.
Sannskyld, adj. Sannskyldig, sanskyld
Gudz tienst. L. Petri Dav. ps. 50. en
san-skyll ifver, Som alfvar med sig har. S. E.
Brenner Dikt. 1:3.
Sannskyldeliga, adv. Christus
förkunnat warder j hwadh måtto thet skee kan,
antingen aff tilfelle eller sanskylleligha.
Philipp. 1: 18. (Öfv. 1882: det må vara för
skens skull eller i sanning.)
Sannskyldig, adj. Uppriktig. Så lät oss
framgå medh itt sanskylligt hierta, vthi een
fulkomligh troo. Ebr. 10:22.
Sannspråk, n. proverbium, ordspråk,
sannspråk. Svedberg Schibb. 292.
Sannsvarande, p. adj. offra Apollini then
sannsvarande gudenom i Delphis.
Stjernhjelm Arch. A 4 a.
Sannsägerska, f. Spåqvinna. [T. [-wahr-sagerin.]-] {+wahr-
sagerin.]+} När en ... sööker rådh hoos
san-sägerskor när han haffuer något mist. P. J.
Gothus Rel. art. 323.
Sanntalig, adj. Han tagher målet ifrå
the santaligha. L. Petri Jobs bok 12:20.
Sar? En ört. (Satureia hortensis, jfr D.
sar Kalkar.) Bohagz-qvinnan ... Veet väl
at saar och dill, lavendel och persillia Är
bättre i it kiök än tulipan och lillia.
Spegel G. verk 121.
Sar? Förekommer hos Rudbeck d. y.
i fråga om venerisk sjukdom. Om samma
(ört) brukas rätt, så kommer hon til måtta
Emot then sara sot, som skämmer kroppen
uth, Och tarfar en ej tå af qvickesilfret
spotta; Hon gör igenom svett på sar och
säring sluth. 135.
Sår, adj. Fin, tunn. [Jfr D. sar "blød,
lind" (Kalkar), trol, av t. zart, mnt sartt
vars -t fattats som neutraländelse.] är then
kreetz (etern) så blööt, så saar och tunner,
Ja oförslitelig, at thet är största under.
Spegel G. verk 61.
Sard, Sarder, m. En ädelsten, karneol.
En Sardius. 2 Mos. 28:17. en Sarder. 39:10.
then stenen Jaspis och Sardis. Upp. 4:3.
en Sardis. 21:20. Orientaliske perlor, alle
hånde Szarter store och szmå. Gust. 1 reg.
11:69.
Sarduk, Sårduk, m. [Fsv. sarduker,
Mnt. sardok.] Ett tyg som användes både
till foder och öfvertyg, ett tunt, glest och
lätt tyg af ull och linne, som sedan kallades
sarge eller sarsche. Murberg Kläd. 112.
flögelz hyendes war, wnder medt rödh
blomerad sarduck. HSH 37:28 (1548).
Altar-kläde af hvitt Sårduck. Fant Observ. 33
(1516).
Sarfva, tr. Splissa. Sarfva ihop rep.
Lind Ord.
Sarg, n. Kält, gnat. Hon hade tvenne
fel, att hon var ful och arg, och hennes
förra man var död af stryk och sarg. Livin
125. (Jfr Rietz 558 b.)
Sarlig, adj. Fin, smal, spenslig, hennes
(Evas) skapnad var hvit, sarlig, fager, nätt.
Spegel Öpp. par. 64. (De salige äro) til
sitt väsende så sarliga och klena, At the
som solens sken sig kunna tränga fort. Åt.
par. 21.
Sarliga, Sarligt, adv. Ljuft, behagligt.
Phoebus sarliga leer tå fisken spelar och
kättias. Spegel G. verk 21. the med
annars svett så sarligt sminka sig. Öpp. par. 46.
Säter, m. Membrum virile. Rudbeck
Att. 1:694. Utaf ordet saa (så, seminare)
äro många andra ord komna, såsom saten
(virga virilis). 1:690. Sadur (Saturnus)
af-målades med saten, hvarigenom hans
frucht-samheet betydas skulle. 1:695.
Säter, m. Sate. det är en unger sater
At slösa pengar bort. Palmfelt Qv. skol.
21.
Saxelod, n. Ett slags kanonkula.
Hallenberg Hist. 5:126.
Saxorden, m. En munkorden. Saxa or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
