- Project Runeberg -  Percival Keene /
50

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glädje? Jag hade velat kasta min mössa i luften
och hoppat högt av förtjusning. Sedan jag fått
brödet och osten, ty denna gång förunnade han mig
den, gick jag ut och åt med god matlust, förtjust
över, att mr O’Gallagher fallit i den utlagda
snaran.

Klockan kallade oss åter in, och allt gick såsom
vanligt under de första tvenne timmarna; men då
tyckte jag, att mr O’Gallaghers utseende
förändrades. Han började se mycket blek ut. Likväl
fortfor han att förhöra gossarna, tills jag slutligen såg
honom föra handen fram och åter över magen, som
om han hade knipningar. Några ögonblick senare
sammanpressade han sina tjocka läppar och
tryckte händerna hårt ernot underlivet.

– Ah ha, han börjar känna det nu, tänkte jag;
så var det också; plågorna tilltogo så hastigt, att
han förlorade allt tålamod och gav luft åt sina
känslor genom att hamra med linjalen i huvudet på alla
pojkarna, som kommo fram med sina läxor, tills
ett par ramlade omkull, dövade av slagen. Slutligen
släppte han linjalen, tryckte bägge händerna mot
magen, rullade sig fram och tillbaka, samt
utsträckte och ihopdrog benen, tills han slutligen icke
längre kunde uthärda, utan gav till ett förfärligt irländskt
rytande, grinade och gnisslade med tänderna i några
sekunder, uppgav därefter ett nytt tjutande, samt
vred och slängde sig i synbar dödsångest, under det
svetten rann ned utför pannan.

– O, mord, mord! skrek han. Jag är bestämt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:32:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/perkeene/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free