Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor Erik Stave från Uppsala hade ett långt
anförande, i vilket han bl. a. yttrade:
»––-Det var i motionärens anförande en passus, som jag har
anledning antaga vara riktad emot mig. Han talade om att så
centrala saker, som t. ex. Jesu uppståndelse, ogenerat förnekas i
våra skolor. Jag vill emellertid säga, att ingen vetenskapsman för
närvarande betraktar alla bibliska berättelser som sagor; ingen gör
det, och jag har också svårt att föreställa mig, att det i Sverige
skulle finas någon skollärare vare sig i de högre läroverken eller i
folkskolorna, som skulle säga någonting sådant för barnen. Nu
till frågan: Ha vi sagor i bibeln? Jag skall till svar därpå rikta
uppmärksamheten på berättelsen om Bileam och på Jonas bok. Om
en gosse vid 14—15 års ålder eller en flicka vid ungefär samma
ålder — eller kanske något yngre — komme till mig och frågade:
Kunde verkligen Bileams åsna tala till profeten? så skulle jag säga:
Du skall icke ensidigt rikta din blick på Bileams åsna och att hon
kunde tala. Historien handlar om en profet, en man som har umgänge
med den högste Guden och som är mäktig att mottaga uppenbarelser
från denne Gud. Men om gossen eller flickan så skulle invända:
Hur går det då, skall jag tro på att åsnan talade eller att Jona
vistades i fiskens buk och där diktade en psalm? så skulle jag svara:
Över ditt förstånd och din vilja har jag ingen makt, dem kan jag
icke kommendera, men jag är nöjd, fullt nöjd, om du för ditt
blivande liv kommer ihåg, vad jag nu sagt dig, tager den lärdomen
och tillämpar den. — Vi måste försöka att få fram ett starkt
församlingsliv, så att det blir omöjligt för en skollärare att meddela
en sådan undervisning, som den nyss antydda. Det är den inre
vägen, som man bör anlita. Vi skola lära oss att tro, tro även på
vetenskapen, att den skall kunna korrigera, vad den möjligen har
felat; det gives ingen annan väg».
Domprosten J. W. Personne från Linköpings stift framhöll
bl. a. följande:
»––-Och därför är för mig hela motionen ett utslag av den
där urgamla vanan att se med misstro på den nuvarande tiden
såsom en ond tid och se tillbaka på den förflutna tiden såsom ’den
gamla goda tiden’ — den där urgamla vanan, vars genisis man kan
leda tillbaka flere tusen år före den kristna tidräkningen.»
Biskop Hj. Danell från Skara yttrade bl. a. föjande:
»––-Det finnes sorgliga missförhållanden på det ifrågavarande
området. Det bör icke förnekas. Men man får ej därav draga den
slutsatsen, att tillståndet i stort, vare sig på folkskolans eller på
de allmänna läroverkens område är sådant, att en motion i den
nämnda riktningen är berättigad. — Skulle det komma därhän, att
man berövar, jag vill icke säga prästerna, men den kristna
församlingen — och dit höra ju även prästerna — ett verkligt och
verksamt inflytande på vårt folkskoleväsende och speciellt på
kristen-domsundervisningen i folkskolorna, så komme förvisso situationen
att ändra sig; men vi hava ännu icke den situationen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
