Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristus och Magdalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristus och Magdalena.
(Kalendern »Svea» 1893.)
Magdalena, den rike mannens dotter, den hårda och
högfärdiga, går till källan. Lycklig är hon icke i
sin högfärd. Hon bär på hemligheter, som tära hennes
fägring. Hon ser sig i vattenspegeln, som skonslöst
förtäljer än en gång, att glansen av hennes ungmöskönhet
bleknat. Hon står där dyster, förbittrad, då en fattig
vandrare kommer. Han ber henne om en dryck ur källan.
Nej, hon har intet kärl att däri räcka honom vatten.
Kunde han då icke få dricka ur hennes hand? Hon tillåta en
sådan stackare, en usel träl, sämre än hennes faders sämste
tjänare, att med sina läppar komma hennes hand nära!
Vandraren säger några ord, som hamna i det själsdjup, vari
Magdalena döljer synder undan världens dom och fåfängt
vill dölja dem för sitt samvete. Är det möjligt? Känner
han, vad som krälar i detta djup? Häpen utbrister hon:
säg vad du vet!
Var äro dina tre gossebarn? Han, som du lämnade åt elden,
skulle blivit en av denna världens store. Han, som du dränkte
i brunnen, skulle blivit en Sveariddare. Han, som du sänkte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
