Jorden blev förvandlad till en askhög.
I botgörarkläder
sitter jag lätt därpå och drömmer.
O vad mina drömmar äro saliga!
Jag är stark,
ty jag har stigit upp från dödens marmorbädd.
Död - jag såg dig i ansiktet, jag höll vågskålen mot dig.
Död - din omfamning är icke kall, jag själv är elden.
Vem är Gud? Vad har han gjort oss?
Häda icke! Han är nära.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ur silverbägare häller jag lust över jorden,
mot vilken Afrodites drömmar blekna.
