- Project Runeberg -  En underbar man : Leonardo Da Vinci : ur en föreläsning i Stockholms högskola /
15

(1893) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Judas’ rygg, till Johannes, fattar honom med venstra handen vid
skuldran, sträcker på samma gång ut fingret i riktning mot
Jesus och synes hviska: »Hörde du? Fråga mästaren hvem han
menar!» I den hastighet, hvarmed Petrus gör rörelsen, har han
med knifskaftet, som han håller i högra handen, berört Judas,
som då lika hastigt kastat högra skuldran fram öfver bordet och
därvid slagit omkull ett saltkar. Man tycker sig höra Judas
fråga: »icke är det väl jag, herre?» Han har hitintills själf
icke varit på det klara med sina tankar och uppsåt, men bland
dem har dock förräderiets tanke redan uppdykt, om än blott i
bakgrunden af hans själ; han känner sig genomskådad klarare
af Jesus än af sig själf.

Antydda af målaren äro äfven Jesu ord: »den som med mig
har haft handen i fatet, han skall förråda mig.» Dessa ord har
konstnären tänkt sig riktade närmast till gruppen på Jesu venstra
sida, där alla tre omedelbart vändt sig till honom med den
ängslande frågan ur bäfvande hjärtan: »icke är det väl mig du
menar?» och härunder har Jesu högra hand och Judas’ venstra
närmat sig fatet, som står emellan dem.

I gruppen närmast till venster om Jesus böjer sig aposteln
Jakobus den äldre häpen tillbaka, utbreder armarne och lutar
hufvudet med stirrande blick, som om han trodde sig se med
ögonen det förskräckliga budskap, som nått hans öra. Bakom
hans skuldra närmar sig Tomas sin mästare och höjer med en
hos italienarne vanlig åtbörd pekfingret. Filippus, den tredje i
gruppen, afrundar denna på älskvärdt sätt: han har stigit upp,
böjer sig fram emot mästaren, lägger händerna på bröstet och
säger: »Herre, jag är det icke. Det vet du. Du känner mitt
hjärta. Jag är det icke.»

Gruppen längst till venster består af Matteus, Taddeus och
Simon kananiten. Matteus vänder sig ifrigt till de båda andra,
medan hans armar på samma gång sträcka sig mot Jesus —
en åtbörd, hvarigenom den ena gruppen förenas med den andra
och återger samma intryck som den. Man ser äfven här
hvarifrån det förfärande ordet kommit. Taddeus har fällt den venstra
handen plötsligt till bordet och lyft den högra som för att
omedelbart fälla äfven den med en åtbörd, som vill säga: »har
jag icke sagt det? Har jag icke alltid misstänkt en viss bland
oss? Här har jag bekräftelsen!» Simon, en storartad gestalt,
den äldste bland dem alla, uttrycker med sina lyfta händer, i det
han svarar Matteus, alldeles samma tanke som Taddeus: »det
var ju hvad jag anade, hvad jag var öfvertygad om»; men han
gör det på lugnare sätt än den unge Matteus.

Gruppen längst till höger består af Bartolomeus, Jakobus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydbund/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free