- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
Svar på C. D. af Wirséns inträdestal i Svenska Akademien

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Svar

på C. D. af Wirssén inträdestal i Svenska Akademien.

(1879.)

Min herre!

Skalden, som Ni skildrat*), står för Eder syn, som den siste af en bortgången sångar-ätt, och det innerliga farväl Ni ägnat honom vill å nyo påminna oss därom, att ett lysande tidehvarf i vår vittra odling är ändadt. Måhända skola kommande dagar icke dela denna uppfattning. Oväld i betraktelsen förlikar sig icke genast med sorgen vid en nyss igenmyllad graf medan hjärtat ännu endast känner hvad det förlorat. Dock torde redan nu vara tillåtet erinra därom, att han själf hyste förtröstan till den svenska diktens närmaste öden allt sedan han under en tid, som nästan bar novemberdagens lynne, tomt på sång och klang, fått plötsligt och som ur den djupa furuskogen höra toner, hvilka i all sin egendomlighet voro befryndade med de sångares som han älskat, befryndade med hans egen själs klara och silfverrena och, äfven då de klungo af vemod, friska och löftesrika. I skaldekonstens häfder följa hvarandra årstiderna icke så strängt, som i naturens; där är det icke våren, som hitlockar sångfåglarne, utan sångfåglarne som framkalla våren.

För honom var våren åter inne, sedan han förnummit dessa välljud, och hans glädje kunde endast ökas, då han bland de unge skalder, som infriat hvad deras första rön lofvat, fann Eder sin lärjunge och vän. Det intryck han erfor var icke hans allena, vi lyssnade alla, vi fröjdades alla.

Hans sångar-ätts sköldemärke skall icke krossas på hans graf, ty ätten fortlefver föryngrad. Ännu gäller om den svenska skaldekonsten, att medan hon i sin spegel gärna och troget återgifver den timliga världens skiftande former, hon dock tillika i sin genomskinlighet och rena svalka vittnar om sin källas ursprung bland höjder, som ingen alpvandrare nått. Och huru än de estetiska riktningarne växla: vår öfvertygelse är, att svensken alltid skall älska en sådan sång. »All jordisk skönhet», har Ni sagt, »hänvisar på en osinnlig värld af oändlig skönhet och i en sådan osinnlig skönhetsvärld äger all timlig skönhet sin grund.» Endast i denna öfvertygelse kan skalden erkänna anden, som ingifver honom, för en gudomlig nådegåfva, endast i denna öfvertygelse kan han i konsten han öfvar, erkänna fienden till alla verklighetens osköna och onda makter. Fördenskull ser den sanne skalden i sina skapelser icke själfändamål, ehuru de måste bära skenet af att vara det utan medel för det stora målet att bringa människans hela värld till skönhet och harmoni. Det är djärft att hoppas på ett sådant mål; men icke djärfvare än att tro den Johanneiska profetian om en tid, då ingen synd, ingen smärta, inga tårar skola vara mer. Bort med den diktens optimism, som gör sig till legohjon åt sybaritens oblyga fordran på en slöja öfver det rådande eländet, på det hans njutning ej må störas! Men hell den diktens optimism, som förblödande ännu kämpar för sin tro på det skönas och godas seger! Ni har talat om ynglingen, som drömde drömmar om ett mänsklighetens syskonlif, i hvilket allt är för alla gemensamt och Ni har varnat för att låta lifvets missräkningar stryka ett kors öfver samtliga ett ädelt ungdomslifs aningar och förhoppningar. Varningen torde särskildt gälla skalden, som, blygast i krafvet på egen lycka, skall vara dristigast i hoppet om mänsklighetens. Ställer han sig vid mognande ålder granskande mot dessa aningar och förhoppningar, så är det för att sofra dem från själfviska beståndsdelar. Hvad därefter är kvar, det är af Gud. I ungdomskänslornas och ungdomsföreställningarnas gryningsdimmor gömmer sig oändligt mer af vår gudsbefryndade natur, än som under detta korta jordelif kan komma till klarhet.

Helt visst var det i Eder bortgångne lärares och skaldebroders ande Akademien utsåg Eder att intaga det rum, som han lämnat tomt ibland oss. Eder blygsamhet och känslan af ett medföljande ansvar vilja frånkänna Eder denna ära. Men hon tillerkännes Eder af de många, som med oss halva hämtat glädje och hugsvalelse af Eder ädla sång.


*) Böttiger.



The above contents can be inspected in scanned images: XIV:51, XIV:52, XIV:53

Project Runeberg, Sat Dec 15 14:26:42 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydvaria/wirssvar.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free