Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protest mot de frankiska konungarnas bruk att låta kalla sig
kejsare och förebrår grekerna, att de icke ville gifva
främmande folks furstar titeln konung (basileus), utan t. ex.
titulerade herskarna öfver »avarer, kazarer och normanner»
(det sistnämnda uppenbarligen svarande till grekernas Rhôs)
chagan 16. Först långt senare, efter det kazariska rikets
fullständiga undergång, finna vi enstaka exempel på, att titeln
kagan i ryska källor tillägges de ryska storfurstarna
Vladimir († 1015) och Jaroslav († 1054). I alla händelser kan
man icke af denna benämning draga någon slutsats med
afseende på det folks nationalitet, som grekerna kallade
Rhôs.
Jag kan icke underlåta att i korthet omnämna
antinormannisternas försök att försvaga det nu anförda beviset för
betydelsen af ordet Rhos. De kunna naturligtvis icke neka, att
de personer, som Prudentius omtalar, voro svenskar, och
deras vederläggningsförsök gå därför ut på att visa, att det
omtalade stället icke bevisar identiteten mellan namnen »Rhos»
och »svenskar», utan tvärtom antyder en åtskilnad emellan
dem. De förklaringar, som man i detta syfte försökt, äro
emellertid i hög grad hårdragna och godtyckliga. På den
ena sidan har man påstått, att de omtalade personerna
möjligen kunna hafva varit svenskar, som af en händelse kommo
till Konstantinopel och där föllo på den tanken att utgifva
sig för sändebud från konungen öfver Rhôs, och att först
den tyske kejsaren uppdagade rätta sammanhanget. I
Prudentius’ ord finnes emellertid ingenting, som kan stödja ett
sådant antagande, det är tvärtom i högsta grad osannolikt.
Hvarför skulle de för det första utgifva sig för sändebud?
Härtill har man svarat, att det naturligtvis var deras afsigt
att tillnarra sig sådana skänker, som man brukade förära
sändebud. Men äfven om detta vore verkliga förhållandet,
hvarför uppträdde de icke som sändebud från sitt eget folk
i stället för från ett annat? De fördelar, som de hoppades
vinna genom sitt bedrägeri, kunde de lika så väl eller bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
