Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Ryssland. Nordborna voro, långt innan grekerna gjorde
deras bekantskap, kända i Ryssland, ja, det var just ryssarna,
som först ledsagade dem till Konstantinopel, och de nordbor,
som senare färdades till Grekland, togo mestadels vägen
genom Ryssland. Af denna grund synes det mig orimligt
att antaga, att ordet blifvit myntadt i Konstantinopel och
sedermera därifrån kommit till Ryssland. Om araberna åter
fingo detta ord från grekerna eller omedelbart från Ryssland,
måste lämnas oafgjordt. Dess arabiska form (varank med
n) gör dock att det förra synes sannolikast.
Men om vi å andra sidan betänka, att detta namn
obestridligen till sin rot är skandinaviskt, men dock i den
fornnordiska literaturen uppträder som ett halft utländskt ord,
så synes oss endast en förklaring möjlig, en förklaring, som
på samma gång löser alla filologiska och historiska
svårigheter, och denna är, att ordet uppstått ibland de
nordbor, som i äldre tider bosatt sig i Ryssland
d. v. s. bland den stam, hvilken slaverna tillade
namnet ryssar, samt att »ryssarna» därmed
betecknade sina stamförvandter väster om Östersjön eller
åtminstone dem bland dessa, hvilka af den lifliga
förbindelsen mellan Norden och Ryssland fördes
öfver till dem. Är detta antagande riktigt, så vinna vi
i detta rent skandinaviska ord ett nytt bevis för ryssarnas
skandinaviska nationalitet.
Den form, som ligger till grund så väl för det ryska
varjag som medelbarligen äfven för det grekiska varangoi
och det arabiska varank, synes vara vāring utan den
förändring (omljud) af ā till æ, som visar sig i det fornnordiska
væringr 78. Hvad detta ords ursprung beträffar, så måste det
härledas från en stam vār-. Fornnordiskan eger verkligen flera
ord af denna form, men bland dessa är det endast ett, som
här kan komma i betraktande, nämligen pluralen várar, till
hvilket man, såsom förut är omtaladt, äfven tidigare velat
hänföra ordet væringr (se s. 97). Jag tror blott, att det sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
