Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
121
paraply med en mårds vans på. Och zigenaren
ståtade i sin gula jacka, på hvars rygg fem
tjäriga fingrar hade satt märke; troligen var det
en minnesbeta från uppträdet med Mats samma
morgon. Hästarne sågo ut som om de kommit
direkt från dödsdansen i Lunds domkyrka, och
vagnshjulen voro alldeles nedsölade af lera och
smuts, ehuru det var uppehållsväder och
solen sken.
Ett ögonblick tänkte han stiga ur, men så
lugnade han sig igen, och i det han fäste blicken
på sina barn glömde han omgifningarna, slog
döförat till för zigenarens prat och hörde
ingenting annat än barnens glada skratt, såg endast
deras muntra lek, när de försökte att plocka cn
bokgren från träden, hvilkas löf hängde ned öfver
vagnen. Dernäst tänkte han på sin sjuka
hjertevän, som låg ensam hemma, inspärrad, lam, och
för hvilken sommaren förrann utan en enda dag
fri från lidanden. Då kände han skam och sorg
och raseri öfver de oförskylda smärtor, som ödet
tillfogade honom och tvang honom att tillfoga
andra, och han var så uppfylld af dessa känslor,
att han icke märkte, hur vagnen svängde in på
gästgifvargården, der en taskspelare hade samlat
omkring sig en stoj ande folkhop och der bönder
dansade och drucko under ett bokträd.
Men plötsligt väcktes han genom den
larmande uppmärksamhet, som vagnen ådrog sig
från mängden, hvilken helsade dess ankomst med
skratt och skrän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
