Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
ÖFVER MOLNEN.
ropa ut ett nytt ord, en ny lösen, en ny order.
Jag slet ut min själ på den striden, ty att
arbeta med hvad man ej kan akta, det tär. Och
hvilken strid! När jag talade ett rent,
allvarsamt ord, då skrek man: »nej, du skall
skrifva pjes!» Så skref jag pjes! Då
applåderade man pjesen, dekorationerna, aktriserna,
men sanningen, som man skulle ha i sig,
den lät man passera under tystnad! Det var
kejsardömets andra dödssynd att den införde
skönhetskulten. Den metoden har despotien alltid
användt, för att draga uppmärksamheten från
verkligheten till skenet. En »vernissagedag»
var mera i vårt lif än ett val till kamrarne, en
ny pjes hade mera verklighet än ett
sekular-brott som ristade samhället i dess grundvalar.
Sédan-dagen ha vi gråtit öfver, men
vernissagedagen håller oss ännu skadelösa; vi blefvo
allvarliga efter kriget, men man skrattade åt våra
tårar från Théàtre Frangais och bad oss vara
så goda fortsätta med att skratta. Då beslöt
jag att skratta åt grinarne. Och jag skrattade,
men mitt skratt var icke roligt, det var bittert,
och det blef min död! Henri, nu äro vi båda
döda! Jag har hållit vårt liktal! naturligtvis
till mitt försvar, ty jag har icke haft någon
som försvarat mig. Om fem år mins man icke
mer våra namn! Vårt gagn var nästan intet.
Vi dyrkade skenet, det sköna och oss sjelfva!
Mitt försök att bli en ny menniska började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
