Svenskt biografiskt handlexikon / I:130 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Brahe, Magnus Fredrik - 11. Brahe, Magnus - 12. Brahe, Ebba - Brambeck, Axel Edvard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främsta led och umgicks förtroligt med Pechlin,
men på Gustaf III:s dödsbädd ägde en slags
försoning rum mellan honom och B. – När
riksdag härnäst sammanträdde, 1800, voro
förhållandena i mångt och mycket förändrade.
Oppositionen å riddarhuset, som förut haft en
aristokratisk prägel, var nu genomträngd af
tidens frihets- och jämlikhetsidéer, för hvilka
åter de gamla banérförarna stodo tämligen
främmande, bland dem B., som af
förmyndarregeringen 1794 gjorts till
serafimerriddare. Han gjordes nu till landtmarskalk,
i hvilken egenskap han var ett blindt redskap i
den förslagne J. K. Tolls händer och visade sig
allt annat än kapabel att handhafva klubban.
Tydligast visade sig detta vid behandlingen af
finansplanen, då oppositionen
yrkade, att bevillningen endast skulle fastställas
å viss tid och ej till nästa riksdag, hvarpå
landtmarskalken inföll, »att detta förstodes af
sig själf,» och voteringspropositionen antogs.
När protokollet vid följande sammanträde skulle
justeras för att afgå till de andra stånden,
fordrade oppositionen, att ofvannämnda förbehåll
skulle inflyta, men Toll bestred, att någonting
annat än propositionens ordalydelse skulle
upptagas, hvaruti B. fogade sig, förmenande,
att orden ifråga endast innehållit »hans enskilda
tanke». Härpå följde det stormiga uppträde, då
Hans Järta, P. A. Tamm m. fl. afsade sig adelsskapet
och andra sin riksdagsmannarätt, så länge B.
ledde adelns förhandlingar. – Ehuru B. äfven
bevistade efterföljande riksdagar, var hans egentliga
politiska roll härmed utspelad. Hans börd och
samhällsställning beredde honom en mängd
yttre utmärkelser, men han tillbragte sina återstående
dagar hufvudsakligen i det enskilda lifvets lugn,
personligen aktad för rättrådighet och
anspråkslöshet samt afled i Stockholm d. 12 dec.
1826. – Gift 1: 1779 med friherrinnan Ulrica
Catharina Koskull och 2: 1806 med sin
föregående hustrus brorsdotter friherrinnan
Aurora Wilhelmina Koskull.

</img>
11. Brahe, Magnus, konung Carl XIV Johans
förtrogne. Född på Rydboholm
d. 2 sept. 1790; den föregåendes
son i första giftet. – Efter slutade
studier ingick B. 1809 som kornett
vid Lifregementsbrigadens husarkår. Härifrån flyttades han inom
kort till Lifgardet till häst. Anställd vid d. v. kronprinsen
Carl Johans hof och hedrad med hans förtroende och
personliga vänskap, steg grefve B. från den ena
befattningen och utmärkelsen till den andra, så att
han vid konung Carl Johans frånfälle var en av rikets
herrar, riksmarskalk, generallöjtnant och chef för
konungens adjutants- och ordonnansofficerare;
sekundchef för Lifgardet till häst; kanslär för
krigsakademien på Karlberg; serafimerriddare
samt medlem af alla inländska akademier
utom Svenska. Med ett högst förbindligt väsende
och ridderliga tänkesätt förenade grefve Magnus
B: en hög grad af oegennytta och en orubblig
tillgifvenhet för sin kunglige vän, vid hvars
dödsbädd han vakade med exempellös själfuppoffring.
Han dog blott sex månader efter honom d. 16
sept. 1844. – Ogift. – Hans inflytande i politiska
frågor å sin kunglige vän ansågs mycket stort
och utpekades han af oppositionen som
hufvudmannen för den s. k. »kamarillan».


12. Brahe, Ebba, Gustaf II Adolfs ungdomskärlek.
Född på Lerje i Västergötland d. 15 mars 1596; dotter af
B. 4 och hans första gemål Brita Leijonhufvud. – På grund
af den vänskap, som varit rådande mellan Ebba Brahes mor
och Carl XI:s andra gemål, drottning Kristina af Holstein,
upptogs vid moderns död den unga Ebba B.
vid hofvet. Här uppfostrad med tronföljaren
Gustaf Adolf, uppstod mellan de unga den varmaste kärlek.
Först mot slutet af 1612, och sedan Gustaf Adolf redan var
konung, synes han fått tillfälle att inför den unga fröken
förklara sina ömma känslor och emottaga försäkran om
hennes genkärlek. Drottningens skarpa öga upptäckte
dock snart förhållandet och försökte, så mycket som möjligt,
hålla de båda älskande aflägsnade från hvarandra. I de
ömmaste bref utgöt Gustaf Adolf sina lågande känslor;
men Ebba B., som dagligen var utsatt för drottningens
uppenbart visade ovilja, förlorade modet och skref till
sin kunglige tillbedjare att öfvergifva alla tankar på deras
förening. Härom ville konungen icke höra talas, utan sökte
genom oupphörligt nya skrifvelser intala sin älskade
godt hopp. Emellertid fordrade rikets ställning
Gustaf Adolfs närvaro på andra sidan Östersjön
och hvad drottningens stränghet icke kunnat
verka, det gjorde nu tiden och en längre skilsmässa.
Slutligen lyckades det änkedrottningen och Axel
Oxenstierna att öfvertyga Gustaf Adolf
om nödvändigheten, att för högre statsändamål
uppoffra sin enskilda böjelse. Ebba B. såg och
sörjde konungens förändrade uppförande och då
Jakob de la Gardie efter ryska krigets slut,
höljd af segrar och ära återkom till fäderneslandet,
räckte hon honom sin hand. Bröllopet firades
midsommartiden 1618 och deras sammanlefnad
blef i alla afseenden lycklig. Deras äktenskap varade
i trettiofyra år och välsignades med
fjorton barn, bland hvilka Magnus Gabriel blef
den mest ryktbare. Efter sin mans död lefde
Ebba B. i ännu tjugutvå år, till d. 5 jan. 1674.


Brambeck, Axel Edvard, bildhuggare. Född d.
22 sept. 1843 i Helsingborg. Föräldrar: apotekaren Lars Fredrik
Brambeck och Louise Fredrique Tullgren. – B.
studerade under stora umbäranden i Köpenhamn, där han gick
på Konstakademien och arbetade på Bissen d. y:s atelier. Han
utförde där bl. a. Herdegossen, Cyparissos och porträttbyster.
Under Kjellbergs ledning utförde han sedermera i Stockholm en del
af frisen till järnkontorets hus. Vid Konstakademien i Stockholm
erhöll han k. medalj för prisämnet Eva sörjande vid Abels
lik samt kom 1877–82 i åtnjutande af resestipendium.
I Paris utförde han bl. a. Slafvar, Kristi frestelse och Neapolitansk tiggargosse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>